Wake Me Up When September Ends..

Som Billie Joe Armstrong släppte med Green Day 2005 passar väl helt ok för att summera ihop September månad (nu har ingen dött eller så, som ni som kan er Green Day-historia kanske tror att jag antyder), som har varit den skönaste september jag upplevt än så länge rent vädermässigt i alla fal. Tyvärr avslutas kalaset med en liten förkylning som resulterade i den första missade lektionen i skolan här. Egentligen ska man ha någon form av doktorsbrev för att ens tänka tanken på att stanna hemma, men jag tar det där med en nypa salt...

Några sköna Hi's n low's i September har varit:

Björn och Tomas, bägge tyskar (och sköna människor). Tomas är även han en pokerspelare med ett brinnande intresse för just poker. Vi diskuterade en hel del olika händer och en hand i synnerhet (vem är den rättmätiga vinnaren till potten?). Att han troligen var en bra bit bättre pokerspelare än undertecknad räddade honom dock inte från tung biljardförlust på Miller's Ale House senare!

Filet Mignon flatbreads, ingen höjdare direkt. Som tur var pågick det någon form av happy hour på förrätterna denna kvällen och jag fick loss maten för 6$ vilket var helt ok.

Hittar något senare en miljondollarsedel, och kunde kosta på mig att bjuda på notan.

Starbucks, kaffets kaffe. Kedjan besöktes totalt 15 av 30 dagar denna månaden vilket säger en del.

Domino´s Pizza. Fantastiskt god. Extra plus för att man kan följa pizzans väg till dörren på nätet. Likt postens kolli-id-tracking fast med pizza. Exempelvis: "John is currently taking your pizza out of the oven" & "Mark is departing from Domino´s with your pizza now"

Key Largo, där vi snorklade vid ett corallrev cirka 5 miles från kusten. Vi hade tur med vindarna och kunde dra på ganska hårt med båten.

"Genvägen" hem blev lite av en rätt rejäl senväg alltså. Planen var att ta en mindre väg hem från Key Largo med ädla motiv såsom "se något nytt" och "Slippa vägtullarna" (som iofs inte var mer än 4,5$ totalt, men det var ju mest detta ständiga hassle att stanna för att betala någon bitter underachiever/loser på motorvägen)

Everglades national park, airboat - turen var det bra tryck i och rekommenderas varmt.

Vår käre Buick blev lite krasslig i slutet på månaden och började läcka kylarvätska in i bilen. Efter ett snabbt besök på verkstaden och 600$ fattigare var problemet ur världen. Läcker det en enda droppe till blir nog en "lawsuit" ett ganska aktuellt ämne..

L-o-l-a...

"lalalalaLooola.... just like sherry coooola..." Som The Kinks originallyrik lät till deras hit 1970 (innan de ändrade texten till "Coca Cola", snacka om sell out!). Låten i sig är hysteriskt rolig om man tar sig tid att lyssna igenom texten ordentligt. Låten framförs av en medelålders man 3 meter ifrån mig på den enda stranden vi kunde hitta på Key Largo (där vi var i helgen), vilket gör det hela en smula udda.

Jag fick tyvärr inge foto men karln ser på pricken ut som ingen mindre än Josh Brolin (American Gangster, No Country For Old Men, W, Grindhouse/Deathproof, etc) dock med de små avvikelserna att han:

a) Är huvudet kortare

b) Dricker något ospecificerat i en termos-kopp på stranden

c) Sjunger LOLA för full hals

d) Är på stranden utan sällskap.

När jag själv samlat mig och insett föregående punkter (lagom till han kom in på andra versen:)

"Well Im not the worlds most physical guy

But when she squeezed me tight she nearly broke my spine Oh my lola lo-lo-lo-lo lola"

..inser jag att det är en tvättäkta vinnare man har att göra med. Han höjde stämningen ganska rejält på stranden, i alla fall för mig som visste att låten handlar om en ung man som åker in till stan och köper den berömda "grisen i säcken", som uttrycket går på Bang - La - Road (i Thailand där de så kallade "she-male:sen" härjar utan utan pardon) på en strand som var ganska (läs: sanslöst) trist för att ligga på "The Keys".

Helgens utflykt gick alltså till Floridas lilla guldkorn: The Keys, närmare bestämt Key Largo vilken är den första ön på det lilla bältet som slutar i den berömda Key West där självaste Hemingway drack Whiskey och skrev 2-meningsnoveller på löpande band.

Vi bodde på The Bayside Inn, som kostade 600 SEK natten, då ingick en (oväntat nog) 42'' TV, vilket var lite av det coolaste med rummet.

På rummet. 42'' Tv'n där "Remember The Titans" beskådades framåt kvällningen.

Precis bredvid hotellet låg en restaurang med bord 1m från havet.

Taget från middagsbordet då vi väntade på maten (tjejerna fördrev tiden genom att ta fram varsin kamera och dunka in cirka 20gig bildmaterial och förbruka 2kW enbart i kamerablixtrar, övriga gäster undrade nog om det inte var ett papparazi sällskap som var på besök...)

Hela kvällen kostade 60$ för mig, men då är 3 öl, efterrätt och liveband inräknat. Vi kunde även skratta lite på andras (tyskars) bekostnad då våra bordsgrannar helt klart hade dragit det kortaste strået vid tilldelning av servitör.

Antagligen hade hon helt nyligen lagt på sig cirka 90 kilo, och var inte riktigt van vid att hantera förflyttning av sin nya kropp ännu. Gång på gång sprang hon in i en plaststol bredvid mig, även om hon välte den i princip varje gång levde ambitionen om att slinka förbi den trånga (1,1 meter) passagen mellan 2 bord kvar. När hon öppnade en flaska rödtjut rakt i fejjan på tyskarna bak oss brast vi till slut ut i skratt. Tyskarna skrattade inte. Bittra människor.

Snook's. Väl värt ett besök för den som stannar till i Key Largo.

A Friend of The Devil

"..Is a friend of mine" som de tacksamma döda sjunger (Grateful Dead 1970 för de obildade). Jag har nämligen träffat en kompis som även han har en släng av speldjävulen i sig. Han spelar mestadels SitNGos på den amerikanska siten PokerStars och har övertalat mig att testa lite samarbete där.

Vi besökte ett lokalt pokerrum som ligger i anknytning till Greyhound banan i Bonita Springs. Spelet var 1-2$ NoLimit och minimum inköpet låg på 100$...(konstigt nog var även maximum inköpt 100 dollars vilket konkret innebar att vi sällan spelade över 50BB effektivt)

PH at the tracks..

Det var som hämtat från filmen Rounders med Mat Damon och Edward Norton, sunkig bar, sunkigt folk, äldre asiater som satt o häckade, äldre white trash och kassa dealers (ok, en av de 5 jag hade var duktig, resten slängde upp kort lite till höger och vänster). Skönt ställe helt enkelt.

Vi skrev upp oss på 1/2 bordet och fick vänta 15 minuter. Jag hamnade bredvid en kille i sjukhusklädsel, han var lite äldre och såg ut som en lite halv-alkad Dr.Phil, vi snackade en hel del om europa och hur svårt det är att få ett bra jobb någonstans nuförtiden. Dr Phil var en otroligt weak tight spelare som flera gånger foldade set (dvs du har pocketpar och får en triss) för att han var rädd för avlägsna stegar osv, ganska kass med andra ord.

Eftersom spelat oftast var endast 50 big blinds efffektivt kombinerat med att det var 9 spelare vid bordet valde jag att spela ganska tight och backade till slut 70$. Att lägga sig när man hade drag på hand var inget alternativ för dessa gentlemän, en hand som illustrerar detta bra är följande: (ni som är helt ointresserade av poker kan nog spola vidare neråt...)

Jag sitter på i SB med AQo, höjjer upp 4 limpare som samtliga synar min höjning till 10$.

Floppen kommer AJ6(rainbow). Eftersom jag sitter i förhoppningen att de ser mig som rätt tight (och foldar ofta) checkar jag för att någon ska satsa litet, då brukar de i princip inte lägga sig. Alla checkar runt till mitt förtret.

Turnar blankt (8s) och jag betar ut 15$ för att ta värde av deras knektar, drag, sämre äss. Alla foldar utom en kille (som sitter sist och dessutom är lite fet) som synar för 15$ av hans 35$ sista. Han har alltså 20$ kvar på river i en pott på 60$.

River är en ofärgad dam vilket ger mig tvåparet som jag får in pengarna med mot hans rivrade stege. Inga konstigheter alltså. Åsnan jagar in sin hålpipa (3 kort i leken som ger han vinst) och har nu bara 20$ kvar att satsa. Det var väl bara att tacka och ta emot då han förlorar i snitt 7-8$ per hand på spelet ovan (då jag tog mig friheten att vikta hans range åt drag med hänsyn till tidigare spel).

Lite senare kom det in en man från Haiti (och såg precis ut som en skäggig, ovårdad, lite överviktig Djimon Hounsou) Han var ganska högljudd och hade som taktik att skrämma folk till folden... I en hand har jag höjt upp JTs på en limpad: KQ4(rainbow) flopp där han synade, när jag checkade en blank turn tog han en näva marker och slog (rätt hårt) i bordet, RAISE! skrek han. Troligen hade han hade nog inte räknat så noga på de där med betsizing för han bettade cirka 3 gånger pott. Jag foldade även om det var helt solklart att han bluffade, men eftersom jag gissade att han var galen nog att stacka av med äss högt kände jag att jag spelade korrekt.

Något senare kommer jag rejält på kant med ovannämnda person; många limpar som vanligt och han sitter på knappen och höjjer upp till 25$ (det är fortfarande 1-2$ vi spelar!) Alla foldar och han visar upp sin AKo och säger stolt "I have a big hand! and made a BIG bet!" jag svarar (antagligen ganska mycket mer tyket än jag menade när jag täntke det) "Yeah, you got a BIG pot as well! Well Played!"

Skämtet går inte hem.

Likheten med Djimons roll "Juba" (den scenen när hans ögon lyser av vrede) från The Gladiator blir total. Han stirrar. På mig. I nästa hand tittar han inte ens på korten, bara fortsätter att glo på mig. Det hela börjar bli lite olustigt när någon annan till slut bryter tystnaden. Någon hand senare bluffar jag honom och han frågar "did you have it?", jag kontrar med det lite fyndiga (tycker jag) "no, i'm from sweden".

Detta skämtet gick inte heller hem.

"are all you swedish liars!?!" väser han. Eftersom han var så dålig hoppas jag att han är kvar nästa gång också, även om sällskapet inte var det bästa.

Kontemplerar över nästa runda poker på "the tracks"

Har nyss fått tillbaka min första tenta, som landade på 86/100 pinnar villket är att betrakta som ett B+. Som lök på laxen drog läraren till med att om vi tar med oss en varsin namnskylt nästa gång får vi 5 poäng extra, vilket skulle uppgradera mig till ett A! God Bless America!

Grillen är nu inkörd och det är bara att erkänna att utsikten vid grillen har förbättrats avsevärt jämfört med åttingsstigen 16, Halmstad.

Den nya (lite suddiga) verkligheten för en grillmajster i Florida...

Blood On the Tracks

Blod på gatan efter slagsmålet

Fortsättningen från förra inlägget, La Bamba befinner sig i stängningsfasen och klockan börjar segla in sig på 0200 när det händer...

Själv har man haft det så pass trevligt att man missat alla "bad vibes" som onekligen måste ha legat som en tung dimma inne på klubben. Vad som händer är lite osäkert men helt plötsligt är det mellan 7-12 personer (kids) som sprungit ut på gatan för att helt sonika göra upp (inte betala någon nota eller likande, heder eller annan "hårdvaluta" är det som skall redas ut nu helt tvivelsutan) Ett gediget tumult drar igång. Några ligger ner. Andra sparkar på dessa. Fler och fler dras in i smeten och vakterna från nattklubben känner tydligen att borden behöver putsas extra noga just nu. De gör ingenting.

Efter uppskattningsvis 45 sek har det lugnat ner sig, några har sprungit därifrån och de som är kvar har övergått till att tala med varandra istället. Polisen kommer någon minut senare, jag tror att några fick följa med, men långt ifrån alla. Lite senare går vi ut och inspekterar gatan för att notera flera rejäla blodpölar. Jag och Björn fortsätter diskutera "stupid americans" och tar taxi hem. Även chaffisen noterar blodet på gatan och ler lite: "must have been quite a show" säger han. Vi kan bara hålla med.

Allt som allt var kvällen fin, fria drinkar (när man väl hostat upp 10$, att spriten var ganska uppenbart vattnad gjorde inget), träffade en hel del tyskar och fransmän. Som avslutning fick vi ju även se ett äkta gatuslagsmål, vilket definitivt höjde kvällens status från: skön utekväll till en minnesvärd kväll!

Jag höll även på att begå det bistra misstaget att ge en underårig sprit! En kille som sa att hans mugg hade försvunnit och bad att jag skulle gå och hämta en ny till han. Efter lite tankeverksamhet (och att slobban sagt till mig på skarpen) fattade jag att killen knappt var 18!

Hade jag gjort som han velat hade troligen mitt precious visum rykt då det är ganska allvarligt med "langning" här borta (även detta relativt oskyldiga förfarande i den givna situationen)

Idag har det varit ganska lågintensiva aktiviteter överlag. Det blev några timmar vid poolen sen var vi och handla på Walmart. Briljerade med mina grillkunskaper för grannskapet på kvällen och fick helt oprovocerat titeln "grillmaster"...

Dagarna och kvällarna...

...Då lever jag!

... som Björn Skifs sjöng hem melodifestivalen med 1978. Allt flyter alltså på och jag har nyss lämnat in mitt första "exam" (dvs examination via skriftligt prov i lektionsal). Jag märkte ganska snabbt att jag kanske överstuderat aningen då en av frågorna var "Vad heter författaren till läroboken?" (lägg sedan till att alternativen var i klass med första nivån på "vem vill bli milonär"), provet gick hem alltså. Med råge förmodligen.

Då det gått en månad sen flytten till Florida har en sorts vardag börjat utkristallisera sig sakta men säkert. En average torsdag ser ut som följande:

0800 Vaknar, kollar av DI.se för att titta till stockholmsindexets stabila uppgång (börsen har oftast tagit sin dagstrend då jag vaknar "1400". Ingen frukost äts.

0900 "The Shuttle" avgår från min dörr (faktiskt rakt utanför dörren), den alltid lika trevliga kvinnan bak ratten frågar alltid "how are you this morning", jag toppar med en liknande motfråga om energin finns där.

0910 Framme på campus, jag vet att "Organizational Ethics & Values" börjar 0930 så jag snabbgår till Starbucks.

I vanlig ordning blir jag lite upprörd inombords av det slappa så kallade "flip-flopp tempot" som dominerar i det lilla samhället. FFT är alltså då fotgängaren går så pass sakta att flip-flopsen inte lämnar marken alls. Antagligen har har genomsnittsstudenten i 35 graders florida räknat ut ett optimalt tempo att asa sig fram på. (kanske lite enligt "why is a soap bubble round" devisen Kevin Spacey briljerar Jeff Bridges med i K-Pax) Oavsett anledningen är detta fenomen beklagligt.

0915 Framme på Starbucks, Karl i kassan kallar mig för "my brother Karl!" (för att vi har samma namn) och bjuder på hasselnöts-smaksättnings-shoten. Kaaattjing! Jag betalar 3 dollar för en latte och fortsätter.

0930 Lektionen börjar där förra slutade; med filmen Absolut Makt med Clintan himself, både som regissör och huvudrollsinnehavare. I gengäld för att vi får ägna en veckas lektioner åt en actionfilm är att den på något avlägset vis har något med etik och moral att göra.

1115 Hemma igen, värmen en fryst pizza (peperoni&chees) som luktar och smakar rå fisk (!)

1200 Slökollar på "Thank you for smoking" till min pizza som jag slänger halvvägs.

1215 Fick blodad tand på fisk och satte igång 5 bord på Svenska Spel (den enda europeiska site som tar in mig nowadays)

1500 Dags att återigen ge sig in till skolan. Får skjuts av min goda granne Björn i hans vrålåk till Subaru Legacy från 80 talet. Han köpte den för 900$ vilket får anses som ett kap, även om den till exempel inte riktigt bromsar som den ska (han löser detta på ett bra sätt, enligt honom själv, genom att köra sakta)

1510 Skola. Exam. TQM.

1815 HELG. Träffar resten av mitt glada gäng från svergie som har vaskat fram lite tyskar och en fransyska att samtala med. Tillsammans har de arbetat fram en plan för hur vi bör spendera kvällen. Stället heter La Bamba och ligger i närheten.

1900 Hemma och värmer veckans rätt: Spagetti och köttfärssås för andra gången.

2100 Björne kommer över och vi tar en öl, ofta slutar det att vi diskuterar vårt favoritämne: "stupid americans"

2230 Framme på La Bamba! Det kostar 10$ att gå in, men då får man dricka hur mycket man vill. Den initiala uppfattningen var att "detta måste ju vara för bra för att vara sant", men nejdå inte alls, så länge du behåller din mugg (en röd plastmugg som klyschan beordrar) är det alltså no limits i baren!

Träffade en trevlig fransos på utestället som inte lät plastmuggarna vila

0200 La Bamba stänger och precis när vi ska ringa taxin så når kvällen sitt klimax...

fortsättning följer...

Bad Boys

Som Inner Circle sjunger, i framförallt tv-serien COPS, blev ledmotivet för lördagens utgång. Efter några öl och lite pretzels, som vår gode tyska granne bidrog med, bar det av mot närmsta vattenhål för vår del: The Gulf Coast Centre (med betoning på Coast, man säger alltså gulf COAST centre. Viktigt att inte vara för svensk och lägga betoningen på centre vilket är frestande för den ovane.)

Om vi hade en tuff ankomst till "the land of the free" så kunde alltså vår gode tysk toppa detta. Med råge. Inte nog med att han första dagen lyckas slå i sin fot i sin nya säng (som knappast kommer att CE - märkas i år) vilket resulterade i 8 stygn och 8 (and counting..) badfria veckor för hans del, hans enda resekompis väljer strategiskt nog att överge honom där och då eftersom "han ville hem igen".

Nu avbröt vi hans berättelse och ställde den obligatoriska frågan hur resekompisen lyckades slingra sig ur sitt hyreskontrakt (som man måste skriva på och betala första dagen av hyresperioden vilken enligt deras kontrakt skulle vara i 5 månader.)

Enkelt: Spärra VISA-kortet och kasta sig på planet med devisen: "dom tar mig aldrig levande", en riktig entreprenör helt enkelt.

Efter den totala bräckningen av vår: "vårt rum var inte städat"-gnällhistoria så fick man vatten på sin kvarn om tyskarnas vanor. Vi frågade om det dracks mycket öl där borta. Jodå, varje morgon efter första lektionen gick männen (här var han ytterst tydlig, det var alltså männen.) till en stuga för att dricka öl och äta vitkorv. Han kommer också från området där Oktoberfest har sitt högsäte. I närheten av Bavaria. Nog om detta.

Vi besökte Louie's Bar där en av dörrvakterna såg ut på pricken som en salongsberusad Forest Whitaker

Extraknäcker Forest Whitaker på Louie?

Efter att ha investerat 1 dollar i "spel och dobbel" begav vi oss till The Firepit, en restaurang på dagarna och uteställe på kvällarna (jag säger inte nätterna för de slutar servera alkohol 01:00 AM). Ölen är billig och stället är ett populärt samlingshak för collegeungdomarna (läs: de som nyss fyllt 21 eller de som nyss fixat ett fake ID).

Det var när jag och min tyske bekantskap diskuterade huruvida anabola steroider var allemansrätt på campus (många är ju endast på universitetet för att de levererar bra resultat inom en specifik sport) eller ej, som det hände.

Slobban* uppfattade bakgrundstoryn så jag kan dra den: En tjej kommer in på "the Pit" med falskleg (eller iaf kraftiga så kallade identifikationssvårigheter) och en "vän" tipsar vakten om detta som omedelbart kastar ut slyngeln (som visade sig vara under 21). Nu reagerar en tjejkompis till den utkastade (detta börjar likna manuset till "The Days of our lives" så ja sammanfattar:) En full kille blir ombedd att gå ut. Han vägrar.

Det kan vara på sin plats att nämna faktumet att det står lika många vakter/poliser/övertända väktare som det finns i hela Malmö "any given sunday" och bara väntar. Väntar på action, ungefär som dansken i vaktmästeriet väntar på att någon skall försöka sig på det totalt omöjliga/idiotiska tricket att skriva ut något i formatet *.doc när det ska vara *.pdf... anyway: En K9 (som uttalas canine: hund på latin, dvs hundpolis) officerare går in och försöker ta hans öl ifrån honom. Det går sådär, det är en stor kille och utfallet blir att ölen hamnar på polisen...

"Bad boys, bad boys. What you gonna do when they come for you" spelar igång i mitt inre då 2 vakter och 3 polisen springer in och kastar sig över honom. Hela mitt sällskap fick flytta sig i ren panik då tumultet löpte rakt mot oss. Vi klarar oss precis. Väl utanför klubben får jag se vad som kom att bli världsrekords försök i att "ligga nära asfalten" då fyllot hamnar underst i högen av ordningsmaktsrepresentanterna.

Lite senare kommer hans fulla flickvän tillbaka och skriker lite. Hon blir också "inlagd". Inga konstigheter där inte. Eventuellt sitter de fortfarande i cellen och nynnar på den gamla klassikern av "The Bobby Fuller four":

"..i fought the law, and the law won....."

Lite bildbevis på att vi iaf var på plats kanske stärker trovärdigheten:

På Louie's Bar

PH och Björn (t.h.)

Mitt sällskap på väg in till Gulf Coast Centre

* Namnet är helt taget ur luften och lägger inga som helst värderingar i den underbara människa som det syftar på.

Everybody Out of The Water

...från The Wallflowers "Red Letter Days" (2002), The Wallflowers som har den tveklöst otacksamma uppgiften att vandra i Dylans skugga (deras frontman Jakob Dylan är singer/songwriter för bandet som dessutom är ett renodlat rockband), levererar likväl bättre och bättre för varje album. Detta tar jag upp med ett varnande finger för att outa:

"Eleven-year-old boy bitten by shark at Marco Island

Marco Island authorities say an eleven-year-old tourist was cut on his right hand and thigh after a reported shark attack."

Yepp, här går ingen säker! Marco Island ligger ett (tokdopat, polskt) stenkast iväg från Fort Myers så det gäller att passa sig minsann!

Då man nyligen tagit helg från skolan gäller det nu att planera hur den lämpligast bör spenderas. Miami blev framskjutit p.g.a sjukdom och det faktum att undertecknad har ett WebQuiz* på måndag och mitt första midterm exam på tisdag. Bägge är så kallade multiple-choice prov där varje fråga får fyra svarsalternativ. Detta är populärt för att:

a) Lärarna slipper lägga pannan i djupa veck för att reda ut om haschtomten från Leadership&Group Dynamics skrev "något vettigt" eller "inget sammanhängande alls"

b) Lärarna slipper läsa igenom proven helt och hållet, det räcker med att mata in lapparna i "rättarmaskinen"

c) Proven blir mycket enklare och går snabbare att genomföra, nu fixar till och med de mest anabolanetonade sportstipendiaterna det utan större bryderier.

d) Skolan kan tjäna mer $$$ på att sälja provsvarsformulär (dessa måste varje student köpa själv från bokshoppen för 17 cent pappret.)

* Webquiz är som ett prov fast man fyller i sina flervalsfrågor i bekvämligheten av sitt eget hem. Tanken är nog att man skall göra det självständigt men som vår kära borderline socialt blivna lärare sade "I trust you" (observera att här råder full "trust", men väl på lektionerna litar hon inte ens på att vi reder av att sitta på samma plats om hon inte delar ut "platser", precis som man gjorde på kindergarten som min tyske granne bekräftade.) Eftersom hon inte sa rakt ut att man inte fick göra någon anstiftan till "teamplay" så har jag och mina tyska bekantskaper bestämt ett litet seminarium på Starbucks imorgon för att "Adress the webquiz situation"...Nog om prov.

Skall faktiskt dela ut lite cudos till en av mina kära lärare idag för att han lät våra stackars ögon vila för en gångs skull. Idag hade han nämligen det helt propra: Svart piké, gråa byxor (med svart skärp) och bruna skor. Inga konstigheter alltså. Till skillnad från i tisdes...

(I tisdes)

Mannen stegar in med:

1. Morgonfrilla (klockan är nu 17:00, och då har jag inte ens nämnt hans flint som tagit över större delen av "nordklotet")

2. Skrikrosa skjorta (med "kortärmat-långärmat hybriden som rent ut sagt ser för jävlig ut)"

3. Marinblå kostymbyxor (skrynkelfria, det där skrynkelfria materialet som, på 80-talet, uppfattades som "mer fantastiskt än livet självt") som satt utan någon som helst passformsorientering, helt enligt USA-standard.

4. Brunt skärp

5. Nikeskor

Hans imma på glasögonen tar jag inte upp eftersom den försvann ganska snabbt. Att han skulle råka vara en Six Sigma black belt räddade inte han denna gång. Det såg, kort sagt, inte alls bra ut. Riktigt obehagligt är förmodligen ännu ett steg närmre sanningen.

Pay me my money down..

Som Springsteen sjunger i sitt album "We shall overcome - The Seeger Sessions" -06, känns som en aktuell låt i 7 SEK per Dollarn-Florida! Man blir ju rikare varje dag!

Fantastiskt att ett land som tar sig råd med diverse kulturutbyggnader (som osökt för tankarna tillbaka till Sodom och Gomorra) för 350 000 SEK kan stärka sig mot USAs dråpliga dollar. USA sysslar visserligen med dyrare "hobbys" vilket kan vara en förklaring, vad vet jag...

Sitter och kontemplerar över ett könsbyte följt av författandet av "Dirty Diaries 2" som jag tänker sälja till Svenska Staten för 1Mkr

Commentary

Har fått klagomål på att det inte går att kommentera, och för att visa att jag inte är omöjlig har jag nu öppnat portarna för fri stenkastning. Kör hårt.

Oh here's to my sweet satan...

... som en av verserna på Zepplins "Stariway to Heaven" från -71 går baklänges, skämt åsido. Igår körde vi upp bakom en så kallad stallkompis till vår regplåt:

In God We Trust

Vi har inte sett någon annan tidigare (eller senare heller, med detta statement bak bilen) och i alla fall jag hade funderat över det mer än en gång. För visst är väl det goda folket i Florida kristna? När vi såg vilka andra "bumber - stickers" personen i Forden framför oss låg inne med stod det för första gången kristallklart för mig exakt hur det låg till:

"In God we trust" plåtarna är alltså reserverade åt fanatiska kyrkofundamentalister! Ingen mellanmjölk eller halvmesyrer här inte. Antingen är man med dem, eller kommer man brinna i skärselden tills Jahve nyktrat till eller hittat någon annan att rena. Vad vi tyckte var ett oskyldigt försök att eventuellt trixa sig ur några parkeringsböter visade sig innebära ett rejält statement. Ett statement som vi med handen på hjärtat inte kan att leva upp till. Well played.

Jag gick hem och läste en god bok istället.

A boy named Karl

..och inte Sue som sjöngs av J.R Cash -69 (men skrevs av Shel Silverstein). Jag heter nämligen Karl numera. På mitt pass står det Karl som första namn, vilket inspirerade Florida Gulf Coast Universtity att trycka namnet på mitt studentID. Jag försökte rätta till detta vid första uppropet då felet uppdagades, bara för att mötas av den amerikanska språkbegåvningen, (de kan inte uttala något annat än det amerkanska språket.) efter fem raka missar på namnet gav jag upp och bad om att de skulle kalla mig Karl som det faktiskt stod på dokumenten.

Läraren sken upp som om man delat ut en rabattkupong på 5 gallonsglassen från walmart och sa snabbt att "OK! KAARL it is then, since you prefer that name" för att göra livet enklare har jag därför bestämt att helt sonika presentera mig rakt av som Karl, även till de jag pratar lite mer med, grannar etc.

"Karl" utövar "management by sitting down" vid shoppingturen på det lokala Coconut Point Mall

De senaste dagarna har vi besökt både Napels beach och Everglades City. Napels beach var troligen den stranden som lämnade minst att önska än så länge, vilket så klart går hand i hand med hur svårt det var att få tag på en parkeringsplats inom rimligt avstånd. Då vi slutligen hittade parkering kom nästa hinder i form av en "Quarters only" parkeringsautomat. Vi hade tre quarters (0.25$ för den obildade). Beräknat strandtid för vårt likvida kapital för den givna situationen beräknades snabbt fram till en halvtimme. Allt löste sig genom att vi fick växla av en vänlig receptionist precis bredvid.

Yeah right.

"Prison life ain't no fairy tale..." som Morgan Freeman deklarerar i The Shawshank Redemption och med samma bistra stämma kunde vi nu slå fast att det var inte Napels heller. Vi fick sätta oss i bilen och köra 10 minuter enkel resa till närmsta köpcentrum och växla där, när vi kom tillbaka till den ursprungliga parkeringen var allt upptaget...

Väl på plats i Napels var allt bra, såg flera rockor men undvek direkta konfrontationer.

I Everglades City var det en annan historia, efter cirka 75 minuters körning var vi framme i träskens träsk. Snurriga från ångorna av allt myggsprey vi doserat i vad som bedömdes vara "rimliga mängder" stegade vi in på ett 7/11-snabbmatskombo.

Vi la korten på bordet och berättade för kassörskan (som var Thailändare) att vi var intresserade av en "Airboat tour" och karussellen var igång. Prutandet alltså. Det kändes som om man var tillbaka på Bang - La - Road igen (vilket inte hade något att göra med att det var en thailändare i kassan). Vi tyckte det verkade misstänkt då vi inte ens hann säga ja/nej innan hon river till med sitt dräpande sista pris som landade på 29$ för en timme. Efter att 3 av 4 lånat toaletten / låtsats tänka lite begav vi oss därifrån.

Till slut valdes Captain Dougs Everglades Tours då dessa gjorde ett seriöst intryck (men kostade 39$) och kunde garantera alligatorer.

Kaptenen satte tonen för vilken sorts humor som skulle komma att florera under resan med "If you want you can hand - feed them" (vi går rakt i fällan till hans ohejdbara glädje) "Ooh really?", "Yeah just stick your hand right in there, they'll take it", varpå hans lycka var gjord. Personligen gillar jag ju sådan humor så jag skrattade, men de andra tyckte väl det gränsade bisarrt.

Vi såg ett par sköna alligatorer varav den största var ögonmåttad (av kaptenen som blev löjligt förtjust varje gång en alligator visade sig, vilket undertecknad tycker verkar konstigt! har han inte sett sin beskärda del kanske?) till 3 meter.

Båten vi åkte med.

Seeing the Real You at Last

...som avlöser Tight Connection to My Heart på Empire Burlesque plattan -85 är temat för dagens händelser. Vi har nämligen sett riktigt mycket alligatorer (38 stycken) då Florida-falangen av Åttingstigen Bangolf var och tränade på Smugglers Cove.

Man fick endast mata alligatorerna med en specialkost, ordinerad av krämaren som var bussinessman nog att ta 2,5$ för 2 gram av den där maten. Inga konstigheter alltså; vi pröjsade och matade för glatta livet...

O Fortuna Pt 2

Kvar på FLHSMV, och kvar i "the line of shame" stod jag. Slobodan* kom fram och bad mig rycka upp mig, vilket jag gjorde efter bästa förmåga. Passande nog hade FLHSMV passat på att dubbla priserna för "retakes" av teoritestet. Detta hade hänt under den gångna veckan tydligen, inte bittert alls.

Jag gick fram till 200 kilosklumpen i kassan och hostade upp 10$, bara för att få reda på att det var 11$ som var den aktuella summan om man nu ville vara så modern att pröjsa med mastercard. (vilket jag till slut var så illa tvungen att bli).

Efter minimalt "hassle" gick jag tillbaks till den ödesdigra "station #6" där jag nu sammanlagt kuggat 3 ggr tidigare. Testet började. Jag lovade mig själv att vara lugn och läsa frågorna.

Det gick inte bra alls till en början. Efter 10 frågor hade jag haft 3 fel och på fråga #11 satt jag helt blank och började känna av den beska smaken av "the line of shame" ännu en gång. Som en sann internalist började jag mitt inre peptalk. Efter 2 minuters stirr in i skärmen chansade jag på frågan. Fel.

Jag hade nu haft 4 fel. Av 5 tillåtna. Lyckades hitta några enkla frågor som jag satte för att återigen hitta en svår fråga 19, där jag tvingades förlita mig till fru fortuna och chansa. Fel igen. Allt hängde nu på den sista frågan. Den löd ungefär liknande:

Vad ska du göra om ett nöduttryckningsfordon står på vägkanten i din riktning lite längre fram?

(På en 4 filig väg, 2&2 filsfördelning)

a) Sakta ner och vara beredd på att stanna.

b) Byta fil

c) Fortsätta med aktsamhet

d) Fortsätta normalt

Ödet ryckte in och gav mig samma fråga jag kuggat tidigare på och att svaret var b) blev sålunda hugget i sten. Med stor lättnad gav man sig nu till kassan igen. Jabba de Hut (eller vad hon egentligen hette) sa att hon aldrig tvivlat på mig.

Efter en enkel uppkörning var körkortet mitt! Success!

Här rullar jag in efter den barnsligt enkla uppkörningen som endast utspelats i villaområde, inga ljus, inga regler, inget 4-filigt - bara någon mager stopskylt.

*Slobodan heter egentligen något annat.

O Furtuna Pt 1

(...Som enligt många kulminerade Carl Orffs genombrott i form av Carmina Burana, den 8 juni 1937) Satte väl tonen, kan man säga, för dagens händelser; Jag skulle på nytt ge mig i kast med den amerikanska byråkratin, förkroppsliggad i inget mindre än FLHSMV (Florida Department of Highway Safety and Motor Vehicles för lekmännen). Som bekant hade jag två misslyckade försök i ryggen vid tillfället för fredagens teoritest och rena motgångar är något av det svåraste att hantera för mig. (rena motgångar är de gånger då det inte finns en bekväm ursäkt till hands, till exempel: "jag pluggade inte", "jag brydde mig inte", "jag hade otur" etc. osv.) Vilket resulterar i en total tilt när det inte fungerar som det ska (till exempel när man kuggar ett teoritest som man har alla skäl i världen att klara av utan problem).

Jag dök iaf upp på körcentret och fick direkt mothugg av den lilla sura tanten (som var, om möjligt, ännu djupare in i PMS dimman än förut...eller också så hatar hon helt enkelt sitt liv), de papperna som jag hade med mig för en vecka sedan (och dög alldeles utmärkt vid det tillfället) fungerade nu inte längre. På mitt pass stod det 4 olika namn, men på mitt hyreskontrakt stod bara 2 av dessa med! Ni ser ju problemet eller hur?

Hon började muttra. Muttret var först lite tyst för att sedan tillta i styrka efter cirka 1,5 minut. Hennes lilla utbrott kulminerade då det framgick att jag inte hade ett "Social Security Number". Nu var det total frenzy (kanske inte riktigt lika illa som detta frenzyt men i samma bollpark), hon skrek åt datorn, skrek åt mig. Helt plötsligt var det MITT ansvar att förklara för henne hur deras system fungerade och varför hon inte kunde hitta mig i deras system. Jag ville inte bli hemskickad så jag skojade något om att det bara är problem med "de där utlänningarna". Det tog inte. Hon satt som ett litet autistiskt barn; tuggade fradga och stirrade stint in i sin skärm. Till slut kom en vanlig människa och hjälpte henne och voila! Jag fick göra testet!

Testet i sig var inget problem tyckte jag, efter 10 frågor av 20 hade jag endast haft ett fel. Vad som hände sedan vet jag inte. På de sista 5 frågorna hade jag 5 fel. Vilket innebar att jag kuggat testet. Paniken rann över mig och jag kände mig lite som en mix av Carola's "Fångad av en stormvind" och det berömda psykbrytet av densamma. Allt var skit alltså. Återigen befann jag mig i "The Line of Shame" och visste djupt inom mig någonstans att "detta fixar jag nog inte"...

The Times They Are A-Changin'

...Som öppnade albumet med samma namn -64 behandlar främst orättvisor i samhället men passar ändå ganska väl in på min flytt till Florida och vad som förändras bara man byter kontinent. "It's the little things..." (som Tom Cruise inser i slutet av Vanilla Sky, 2001) är det som verkligen stannar kvar.

Id Est: (som man säger på att helt annat språk)

Webcam är det nya "overhead"! Ni läste rätt, den gamla klassrums-värmarens (blev ju lika varm som 2-3 toppade värme-element) dagar är över. Aldrig mer kommer någon 50+ lärarinna (med alldeles för högt kolesterol) be en elev att byta den där lampan som alltid går sönder på overhead:en med den kraftigt uttjatade frasen: "kan inte någon teknisk komma fram om hjälpa mig?". Inte sällan pustas orden ut mellan klimakterievallningarna, nog om det.

Overheaden är nu ett minne blått.

I 2009 års Florida används en webcam som är riktad ner mot ett vitt bord. Läraren (som också pustar ut sina ord, med i det här fallet på grund av ett tresiffrigt BMI, och denna skildringen behandlar ju inte stenkastning som sitt huvudämne, varför vi lämnar detta nu) lägger sedan helt enkelt fram sina papper under kameran och hans material visas på den stora vita duken i klassrummet! Genialiskt!

En annan sak som förändrats är hur jag ser på världen omkring mig; detta förändrades drastiskt igår. Mörkare toner har smugit sig fram och man ser faktiskt inte lika ljust på tillvaron längre. Detta har inte så mycket med någon etisk/moralisk insikt att göra som det har med mina nya Wayfarers som jag plockade upp för spottstyvern 148$ (Jämfört med 1500+ SEK man skulle få betala i Sverige)

Slående likhet, eller iaf samma modell.

För att bära upp dessa coola (har Dylan haft det är det därför också per definition coolt) bågar valde jag idag att ta min kaffe (latte) på starbucks utan socker. Det är viktigt att ta små steg, eventuellt väljer jag förmodligen imorgon att gå tillbaka till den lite sötare, men definitivt mindre coola varianten med socker igen.

En annan fin "vardagsjustering" till det bättre är helt klart att man kan äta Sweet Baby Ray's Beef Jerky till LUNCH!

Beef jerky'n kostade 5$ ock kan väl med ro betraktas som "icke prisvärd" då det fortfarande handlar om "torkat kött" oavsett hur mycket marknadsföringsentusiasterna anstränger sig.

Med de orden lämnar jag för att deltaga i de två sista lektionerna för veckan, för att sedan ladda inför körtestet imorgon. Har hört att det ska vara ganska lätt så det ser väl rätt hoppfullt ut...