...Som Bob Dylan sjöng, stämde bra överens med hur det kändes att emigrera till USA. Det bjöds på en hel buffé av väntan i olika former; Sittande, stående, hukande eller den mest populära: luta sig mot sin stående resväska.
Resan från Köpenhamn gick bra även om vi fick vänta cirka 3.5 timmar i Miami efter landningen. När vi slutligen fått tag i en minivan a lá Hertz med GPSen programmerad på:
"19401 Skidmore Way
Fort Myers, Florida 33967"
körde vi iväg ackompanjerade av en rejäl thunderstorm som de gillar att säga här nere.
Vår lägenhet som visade sig vara helt i så kallat befintligt skick (det hade inte städats någonting sen förre hyresgästen) var föga välkomnande. All form av tröst lös med sin frånvaro och när vi hittade 3 månader gammal mjölk i kylskåpet blev tilten total.
Med 26 timmars sömnlöshet i ryggen hittade vi dock till slut någon form av passivt aggressiv sömn.
Sammantaget var första dagen i det förlovade landet var inte riktigt som planerat, kanske visste gamle Dylan vad han snackade om ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar