It's All Good

... Som avslutade Dylans senaste album; Together trough life, stämmer väl ganska bra in på ens situation nuförtiden. Har nyligen lyckats med att krångla till mig mina pengar från Poker Heaven (Boss Media) där jag tidigare hörde till den så kallade Elite VIP gruppen av spelare (vilket innebar lite av varje, direktkontakt med manager, en gratis notebook etc.) på siten som var överlag omtyckt av ledningen.

När jag släppte bomben att jag skulle flytta till USA var det ett annat ljud i den berömda skällan, inte bara blev mitt konto avstängt, mina cash-out möjligheter var nu reducerade till någonstans mellan "när grisar kan flyga" och "när helvetet fryser till is".

Dom satt alltså på mina pengar och vägrade ge tillbaks. Frustrerande, men vi kom tillslut fram till en lösning som inte innebar att jag personligen behövde åka till Malta och visa mitt pass, nog om detta! Har nyligen varit och ätit på "The Outback" här i Fort Myers, det kan vara första gången som jag äter på en restaurang som:

a) Visar bilder på maten (ofta med missriktad entusiasm och med den felaktiga paradigm: mer bilder = folk uppfattar maten som godare),

b) och säljer löjligt billig öl,

c) Men ändå håller hög kvalitet på både mat och service

Stort plus i kanten för att det ingick (helt utan förvarning) en extra öl utan kostnad om man väl tagit modet till sig att beställa in den första.

Avslutande vill jag dela med mig av två glada stunder:

Slobodan* har fått tag på en $5 off - kupong i baren (och tangerar eventuellt Arkimedes då han förevigade uttrycket "Heureka!")

*Slobodan heter i verkligheten något annat.

Här är jag, utanför The Dollar Tree där allt i butiken kostar max en dollar, en affär vars kompletta målgrupp (tillsammans) troligen äger mindre antal skjortor än undertecknad (japp, ett riktigt vattenhål för de underbara människorna som gillar att sätta "året-runt-campare" på sina visitkort a.k.a. trailor-trash, eller vitt skräp som vi gillar att uttrycka det då dessa är inom hörhåll...)

Tangled up in..

..inte "in blues" (Dylan 1975 ååh du obildade) utan snarare Floridas körteoritest. Det är väl lika bra att lägga korten på bordet och erkänna det hela rakt ut; Jag kuggade körteorin... jag fick dessutom 2 försök men var helt toktiltad efter att kuggat första testet att karman hängde på till försök numero 2 där allt hängde på den sista frågan...

(man fick 20 frågor och fick ha max 5 fel, svarar man 15 rätt behöver man således inte svara på resterande 5 frågorna, svarar man 6 fel direkt får man gå av liknande skäl)

Jag hade alltså haft 5 fel och var på fråga 20/20, spänningen var olidlig, pulsen låg på samma nivåer som receptionistfettot i kassan då hon gick från bilen till byggnaden (helt utpumpad) (fetast i USA jag sett live än så länge by the way, nu misstänker jag att det börjar skena från det jag skulle berättat från början men iaf) Sista frågan var något med hur man skulle bete sig när det stod ett utryckningsfordon på samma fil och blinkade. Jag valde att man skulle sakta ner och göra sig beredd på att stanna helt. BEEEEP. Fel!

Jag svalde skammen och gick och ställde mig i "the line of shame" bredvid en gammal kinesgubbe som inte ens kunde läsa frågorna (varför ville han göra testet när han inte kunde ett ord engelska?!!?) och en white-trash lirare direkt från trailerpark:en (han frågade dessutom mig under testet om någon fråga; japp ett fuskförsök alltså!) Just där och då var detta alltså mina likar, en tanke som fortfarande skickar ett par rejäla kårar längs ryggen...

Nåväl, satte mig på Wendys och beställde in "the baconator" för att iaf få till en rejäl kolesterolhalt i alla fall:

Wendy's burgaren som skickade en i det oändliga matkomat.

Senare på kvällen blev det ett besök på biografen The Regal Cinema för att spana in Tarantinos senaste tillskott till kulturamerica; Inglourious Basterds. Filmen i sig var ungefär som väntat; superblodig på alla ställen man inte väntar sig och i sammantaget en bra film. Bäst på duken var definitivt Christoph Waltz som den löjligt snälle "the jew hunter".

Åt även på "The Firepit Grill" vilket var helt ok, billig öl och fina ribs!

Wanted Man

Läste om ett väpnat rån mot en spelhall (arcade, alltså TV-spel o dyl.) idag:

"Lampitt tells WINK News the biggest thing he remembers about the robber was his gold teeth. He says he couldn't see any white -- just gold. The witnesses describe the suspect as a black man in his early to mid twenties, 5'10" tall, 160 pounds, wearing dark colored Dickie pants, dark colored t-shirt, black tennis shoes and a black beanie cap."

Alla har ju sina laster, själv gillar jag Ben & Jerrys Ice Cream, andra gillar att skaffa guldtänder och måste till och med råna oskyldiga spelhallar för att få råd till sin nästa guldtand...Det känns ju som om polisen har ett ganska bra läge att få tag på floridas egen "Goldfinger" iaf då det inte är alltför många med liknande beskrivning.

So far har allt fungerat bra, imorgon har jag min uppkörning för "an american license" som enligt källor skall vara barnsligt enkelt att få loss så det ser ju hoppfullt ut iaf.

Love Sick...

"Make sure you wrap it dude!"

Orden slog mig som en blixt, det kändes som om vi pratade om något ytterst trivialt och så halkar samtalet in på detta... Dagens händelse är som hämtad (och kraftigt tagen ur sitt sammanhang för att passa in, i sann kvällstidningsanda) från Dylans fantastiska spår på "Time Out of Mind" albumet från -97...så här började det;

Det är andra dagen i skolan och jag har förmånen att börja min dag 3:30 PM vilket ger mig tid att åka till det lokala shoppingcentret Gulf Coast Shopping Centre. Jag gör ett antal stopp, bland annat på ett "hippt" klädställe som säljer Ed Hardy tröjor (vilket killen i kassan upplyser mig om som om han visste var en stor skatt låg gömd) och för första gången hittar jag något som är dyrare i USA än i Sverige då en vanligt Ed Hardy tröja kostar 148$, skipping ahead:

När jag gick in i NutriShop som säljer proteinmedel/vitaminer/weightloss artiklar etc möts jag av en typisk butiksföreståndare i såna här sammanhang; rakad skalle (eller snaggat), vältränad (men fortfarande lite dåligt självförtroende för sin kropp!) och så insatt det bara går att bli i varenda molekyl i preparaten han pushar ut på sina kunder. Det kom fram att jag var från Sverge och där var cirkusen igång...

"Sweden have very beutiful women"

"Yes indeed" kontrade jag för att vara artig

"So what do you think about american women?"

"They are also very beutiful, bu..." han avbryter och slänger upp näven för en ""knuckle-to-knuckle" hälsning

"YEAH! Just make sure you wrap it dude!"

"Huh!?!?" (WTF!?!?)

"If the girl is FGCU (dvs från universitetet jag går på) then make sure you wrap it!"

"Is everybody there infected or something?"

"Just wrap it man"

Samtalet avslutades där och så här i backspegeln kan man ju ställa sig frågande till vilken sorts empiri han lutade sin visdom på. Min teori är att han sitter om kvällarna och nynnar på "Love sick": ..I'm sick of love; I wish I'd never met you..

Another Brick in the Wall...

...Hade min första lektion idag och lämnade den med lite av samma "The Wall" känsla som förmedlas i Pink Floyds odödliga album från -79.

Kursen Operations Management, 3 credits (7.5 Hp) kommer bestå av ett gäng case, quiz, good ol' fashioned läxförhör etc. samt ett prov på slutet. Tydligen kommer ett av de stora områdena omfatta "Lean - Production" hehe.

Hela den här fria, "jag skiter väl i om du kommer på en enda föreläsning bara du sätter tentan ditt studentmähe"-lärokulturen som florerar i Sverige (och som uppskattas av många, framför allt av diverse ambitionslösa/problemprokrastinerare/glidare just för att de kan göra lite som de vill) är som bortblåst här på FGCU. Missar man fler än 3 lektioner (oavsett om du skulle befinna dig "within an inch of your life" som de heter i lite mer hårdkokta sammanhang) får man alltså avdrag och riskerar nu att kamma hem ett sprillans nytt "F" i kursen... hårda papper med andra ord.

Läraren, en äldre dam från Turkiet släppte en skön bomb under introduktionen idag och jag citerar rakt av:

"You should listen to me when I speak! I wouldn't say that I'm RICH, rich... but I would certainly say that I am

SUCCESSFUL!"

Till och med alla lärare i Halmstad som bänkar över 200kg skulle undra "är detta över skrytgränsen?!?" och "hur fan ska jag bräcka detta snyggt nu då?!?"

Dagens klädkatastrof gick faktiskt inte till alla de som dammat av sina lite för stora beiga brallor med fula skjortor igen. Nej. Vinnarna är de som vaknat, kollat ut och konstaterat att det rör sig om utomhustemperaturer strax under kokpunkten för guld, OCH SEN TÄNKT: "Akej jaja men då tar jag min gråa T-shirt och ett par rejäla jeans (för stora) för de ser säkert inte så farligt ut när jag går omkring med svettfläckar som egentligen inte slutar någonstans" (detta fenomen uppstår i regel endast i Sverige när någon övertänd "bantare" joinar spinningen med 7 plagg för mycket, eftersom det "bränner bättre då")

Här går de coola svenskarna och hånler (inombords såklart)

åt den vedervärdiga klädmatchningskulturen som råder på campus.

5th Time Around

..heter alltså denna skildring, då det är 5e gången jag besöker USA (titeln är baserad på Dylans tillrättavisning av Beatles oförskämda "stiltjuveri" i form av "Norwegian Wood" -65 som kom att kallas 4th Time Around, helt oviktigt men ändå)

Sedan senast har vi besökt Captiva beach som ligger precis så långt ut på ön Sanibel man kan komma. Det var lite som att besöka USAs riviera, först kostade det 6$ att köra över till ön sen kostade det 2$ i timmen att parkera (det stod en äldre välklädd gentleman vid parkeringen och såg till att man inte försökte några klassiska parkeringstrix) Det var iaf helt klart värt både restiden och kostnaden, absolut en av de bästa öar man besökt än så länge, vi passade även på att äta lunch på "Bubble Room" som hade någon konstig image som gick ut på att maxa antalet teman.

Ja ni ser ju själva...(detta är alltså där vi åt)

Imorgon börjar skolan och då hoppas jag innerligt att man får valuta för sina böcker man köpt (mina skolböcker för 4 kurser kostade motsvarande 3339 SEK) annars kommer den där "Academical Advisorn" få sig en skopa ovett.

En annan fantastisk sak med USA är att de frontar mkt mer för "Sweet Baby Rays" (grillsås för de obildade, något som undertecknad är en flitig användare av i Sverige) Här borta ställer de inte in några småflaskor i ngn "utlandshylla", här får rejäla flaskor en hyllplats mitt i "main street" på Wallmart. Som såsen förtjänar. Nog om detta. Snart börjar "Livesändningen" av True Blood som enligt aftonbladet.se skall börja sändas på SVT i höst.

Sweet Baby Ray - hyllan

Avslutar med en fin skylt som står lägligt utanför vår uppgång :

Undrar vilket ramaskri det hade blivit i trygghets-Sverige om exempelvis "Costellos spritutkörning" hade börjat sätta upp liknande skyltar

I Walk The Line

"I walk the line" som Jonny Cash myntade 1955 (men spelade in -56) passar alltför väl in på alla processer som måste genomgås bland annat för att få ett körkort/registreringsbevis. Vill man uppfylla kraven för att köra sin bil lagligt i Fort Myers skall man åka hit.

Efter mycket oförsäkrad och olaglig körning kunde vi tillslut stoltsera med att inte se "hit n' run" som enda gångbara alternativ vid en olycka, då vi hade tillräckligt med försäkring.

Här valdes texten "In god we trust" vilket inte är något jag personligen ställer mig bakom till 100%, men det var den eller "LEE COUNTY" vilket var alldeles för grått så då föll valet på den populära varianten.

På vägen hem från LEE COUNTY TAX OFFICE fick vi se en riktig vinnare fladdra förbi oss (och då menar jag just fladdra vilket hans överarmar gjorde vid häftig acceleration)

RESPEKT!

New Morning

För att fortsätta på musikreferens-temat så kan man nog säga att vi var minst lika nöjda efter morgonens händelser som Bob dylan eventuellt var 1970 då han släppte albumet New Morning (4 månader efter hans något mindre lyckade Self Portrait)

Vad som hände var iaf att managern för vaktmästarna väckte oss med att be om ursäkt och ganska snart stod han där med 2 inhyrda mexikanare (sjuk klyscha!) Som han instruerade hur de skulle gå tillväga för att städa lägenheten. Det ska väl tilläggas att vi var ganska skeptiska när vi lämnade städpatrullen åt sitt jobb (frågor som poppade upp var: kommer de sno/sälja mina skjortor jag hängt upp? Kommer de dricka mjölken i kylskåpet? osv)

Allt gick hem och vi fick dessutom mattorna rengjorda, vilket kändes rimligt för 21400 SEK i månaden...

Dagen gick ganska snabbt då vi hade en mängd ärenden att ta itu med, bilen skulle ju ha försäkring, vi besökte även Walmart där vi köpte det nödvändigaste.

Hade även turen att köra förbi ett "Elgiganten" fast amerikansk motsvarighet där jag köpte loss en router och en 22'' skärm som snabbt klassades som nödvändiga och hamnade i buicken.

Denna dagen var det enklare att titta med lite nyktrare syn på vårt hem och vi var idag betydligt mer säkra på att vi skulle bo kvar.

Köksbord och vardagsrum, lägenheten är på totalt 128 rum där vi är 4 som bor

I Pity the Poor Immigrant..

...Som Bob Dylan sjöng, stämde bra överens med hur det kändes att emigrera till USA. Det bjöds på en hel buffé av väntan i olika former; Sittande, stående, hukande eller den mest populära: luta sig mot sin stående resväska.

Resan från Köpenhamn gick bra även om vi fick vänta cirka 3.5 timmar i Miami efter landningen. När vi slutligen fått tag i en minivan a lá Hertz med GPSen programmerad på:

"19401 Skidmore Way
Fort Myers, Florida 33967"

körde vi iväg ackompanjerade av en rejäl thunderstorm som de gillar att säga här nere.
Vår lägenhet som visade sig vara helt i så kallat befintligt skick (det hade inte städats någonting sen förre hyresgästen) var föga välkomnande. All form av tröst lös med sin frånvaro och när vi hittade 3 månader gammal mjölk i kylskåpet blev tilten total.

Med 26 timmars sömnlöshet i ryggen hittade vi dock till slut någon form av passivt aggressiv sömn.
Sammantaget var första dagen i det förlovade landet var inte riktigt som planerat, kanske visste gamle Dylan vad han snackade om ändå.