Highway to Hell

Som de oändligt gamla männen i växelströmsbandet AC/DC sjunger i Back in Black albumet från -79, vilket för övrigt var det sista album som Bon Scott (Singer/Songwriter) innan han kvävdes av sina egna spyor till följd av för mycket alkohol.

Några liknande omständigheter har lyckligtvis uteblivit, däremot var vi på Halloween fest igår och undertecknad som var "designated driver" diskuterade detta med min kära klass som träffas torsdagar.

Att köra trots ett par drinkar var lika självklart som att man inte tar av sig skorna inomhus för dessa individer, en hett tips inför kvällen var: "Just deny everything maan! I the cops stop you, just say NO i won't take the DUI test", ett annat var: "Just drive within the limits all the time and try to avoid driving on red light" men det hela nådde helt nya nivåer när läraren kommer in genom dörren och släpper bomben lite glatt: "Not too slow, not too fast, then they'll never stop you!" Där har vi alltså 60 års visdom sammanfattat och klart: Ska du fylleköra så gäller det att inte köra varken för snabbt eller sakta!

Stället vi åkte till hette "Vision" och ligger i Napels, någon mil söder om Ft. Myers.

Utrustad med en vilja att överleva, valde jag (trots diverse uppmaningar av äkta förstå-sig-påare) att köra nykter.

Utklädseln för undertecknad var vampyr, de andra blandade och gav ganska friskt:

Vi passade även på att donera 5$ till välgörenhet på vägen då vi besökte skolans egen "spökrunda" i skogen, vilken var mäkta imponerande! Helt i samma klass som Universal of Orlando's Horror Nights!

Vision var väl helt ok, latin- och afroamerikanerna hade något större antal mandat än övriga grupperingar men svensktyskarna gick rakt in med våra coola outfits. Tina (aus Deutschland) hade troligen den mest påkostade utstyrseln:

Ph, Tina unt Björn

Framåt 0200 slutade serveringen vilket rent praktiskt inte innebar att det inte gick att dricka mer eftersom bartendern i ena baren var lika korromperad som en tjänsteman i Thailändska sedlighetsroteln och fortsatte langa ut öl till sina polare (läs: de som gav bra dricks)

Slagsmåls-statistiken höll sig troget på 100% för våra klubbvisiter då det först brakade igång ett slagsmål i samband med "Bäst kostym" omröstningen (oväntat) Detta löste sig genom att vakterna slängde ut lite random folk tills det hade lugnat sig (den gamla goda: "Det är bättre att utrota hundra oskyldiga än att låta en skyldig slippa undan" - approachen som bland annat Lenin förespråkade/myntade)

När vi väl fått nog av detta okristna vattenhål gick vi ut bara för att mötas av polis, ambulans, brandbil, tjaa alla utom Leif Loket Olsson var i princip på plats! Poliserna hade dragna batonger och levererade klassiker som "There is nothing to see here!" och "Clear out! You have no buissines here!" och "Don't get cute or I'll arrest you like that" (och så knäppte han med fingrarna, det var någon som gick fram och frågade vad som hänt eller ännu värre: ifrågasatte varför de gick och hotade folk med batong)

Slobban missade inte tillfället att fotografera sig framför brandbilen...

Vi sätter oss i bilen och kör mot närmsta McDonald's, vilket är att betrakta som helt standard. Planen är att köra till Bonita Beach för att titta efter hajar, vilket ska vara likvärdig med att "rätt person vinner melodifestivalen" på sannolikhetsskalan. Kycklingarna i baksätet propsade på att vi skulle köra till donken i närheten av vår gata medan tysken i framsätet lade sin röst på donken i napels. Eftersom det var fria drinkar efter man betalt inträdet gick konversationen något liknande:

"We have to keep going it is close by on our right side" (baksätet)

"We have to make a U-turn and take the next McDonalds" (framsätet)

efter 15 minuters djup diskussion som svängde fram och tillbaka (grov ironi) lät det ungefär något liknande:

"We have to keep going it is close by on our right side" (baksätet)

"We have to make a U-turn and take the next McDonalds" (framsätet)

"We have to keep going it is close by on our right side" (baksätet)

"We have to make a U-turn and take the next McDonalds" (framsätet)

"We have to keep going it is close by on our right side" (baksätet)

"We have to make a U-turn and take the next McDonalds" (framsätet)

"We have to keep going it is close by on our right side" (baksätet)

"We have to make a U-turn and take the next McDonalds" (framsätet)

och så vidare.. jag tänkte tillbaka på "Vision" och började vissla lite på "One In A Million" (som har en fantastisk lyrik för övrigt)

Döden, Rödluvan och en vampyr var ute och gick...

- Nästa gång ska jag berätta om den fantastiska frukost-restaurangen Denny's...

What if God was one of us?

"It took a WHITE SCHOLAR 3 years to learn that jeus was a BLACK man!", "I knew that the moment i read the bible!", "You don't know the truth because you haven't read it!" - den fete svarta mannen går mot oss och fortsätter skrika... vi befinner oss på South Beach, Miami, Florida's egen lilla gräddhylla. Vi har nyss varit och druckit några överprisade coronas och tänkte nu lägga reträtten tillbaka till hotellet via och längs stranden. Stranden i sig är lite skitig, enormt bred och hur lång som helst. Efter ett par minuters gång hör vi på håll någon skrika, först tänker man: försäljare, sen slår tanken en att det troligen är en tvättäkta galning som kommer gående. Han tittar på oss och berättar (läs: skriker) om att jesus såklart är/var svart. Vi byter kant av stranden och ökar takten, han försöker hänga på någon meter men ger snart upp på grund av BMI konflikt med vandringstempot och övergår sedan, naturligtvis, till att fortsätta skrika ut sin "visdom".

Kanske har han lyssnat lite väl mycket på "One of Us" som Ms. Osborne (inte psykfallet) sjunger på "Relish" plattan från 1995?

Helgen har alltså spenderats i Miami. Den fina delen såklart. Jag spenderade flera timmar innan vi åkte dit med att undersöka vilka områden man INTE bör besöka (eftersom det var osäkert huruvida det skulle finnas GPS att tillgå, var det definitivt på sin plats att studera kartan), lyckligtvis funkade GPS:en jag lånat av Tomas (det tyske pokerproffset jag träffat tidigare) så vi kunde lugnt stänga av hjärnan och köra till South Beach utan bryderier.

Vi hade hyrt en KIA, ca 2300 SEK för 3 dygn, vilket kändes i överkant

Hotellet vi bodde på i South Beach hade definitivt sett sina glansdagar, lite slitet och gammalmodigt var det allt. Ett faktum som slätades över genom att kalla det för ett designhotell "á la Art Deco". Aja det låg i alla fall på South Beach och kostade inte överdrivet mycket (552 SEK/natt)

Frukosten bestod av kakor, (svagt, amerikanskt) kaffe och (svag, sötsliskig) juice. Ingen vidare med andra ord!

Första morgonen stegade vi ut från hotellet med "frukosten" i magen och letade efter ett vettigt fik, till slut köpte vi loss någon asiatisk, kycklingsallad med jordnöts/chilisås på ett provencaliskt café.

South Beach var såklart överdådigt som det gärna blir i sådana här sammanhang, vi lyckades dock dogde:a den restaurangen som blivit belönad med "AAA 5 diamond rewards" utan valde helt ovetande restaurangen bredvid.

På kvällen var det fullt ös, tyskar, fransmän och amerikanare trängdes på gatorna Collins Avenue och Ocean Drive.

Vår restaurang Ocean NO7 bjöd på god stämning och bra mat, deras "grej" var att om man köpte en dricka så fick man nästa gratis. Vad man borde eller bort insett var att drickan kostade 25$ och var på en liter. Efter att man kämpat ner första litern var man alltså per definition tvingad att dricka upp nästa liter också eftersom avtalet skett i god tro.

Som tur var fick man "rond #2" i en 1-litersplastmugg "to-go" vilket uppskattades

Början av stranden

En walkway i trä där de goda South Beach invånarna sprang fram och tillbaka samtidigt som de gjorde sitt bästa för att undvika de få uteliggare som lyckats ta sig ut till ön...

Kultstället "Miami Ink." besöktes givetvis, vi fick reda på att de hade flyttat 2 dörrar åt höger sedan TV-serien sändes, numera har de en lokal i ett hörn på Washington Avenue (vid 14th street).

Igår och idag var vi i Fort Lauderdale som ligger ovanför Miami, vi bodde lite finare (Hyatt Regency, 4 star) än i Miami. Större delen av Fort Lauderdale vistelsen bedrevs på ett stort shoppingmall (Sawgrass Mills Mall) där i princip alla klädmärken som finns har en egen butik. Var inne och sneglade på ett Burburry-paraply, men förnuftet tog en ur affären innan det var för sent (Payoff-tiden var inte riktigt vad man kallar för gynnsam).

Kör fel och hittar IKEA på vägen till Fort Lauderdale! Euforin nådde inga gränser då vi stegade in i shoppen; Marabou, Delikatobollar, pepparkakor och glögg hamnade i korgen illa kvickt.

einen Knall roten Gummiboot

Som den "berömda" Oktoberfest-låten gick (artist okänd, årtal okänd) från förra oktoberfesten i Sverige. I år hade jag turen att få uppleva spektaklet i dess (nästan) naturliga habitat. Vår gode hustysk hade nämligen luskat fram att "The German-American Social Club" skulle trumma ihop en Oktoberfest i helgen, ett evenemang som vi inte tackade nej till!

Det var ett glatt gäng som surfade in på Dominos-kontot och gjorde affärer för uppemot 30$ (en stor pepperoni och en stor ham&cheese). Förutom svenskarna var det även Björn och hans nye rumskompis Andy (of Colombia, se videon lite längre ner).

Efter att blivit temporärmedlemmar i den tysk-amerikanska klubben för den blygsamma summan av 6$ stegade vi in i öltältet som var jämförbart med en fotbollsplan i storlek. Tyskar, bestyckade med tyrolerhattar och lederhosen fullständigt välde över oss, alla bar de på kannor med öl (becks såklart!) och dessa Schweinehaxe (grisben för oss oinvigda).

Björn presenterade oss för några kompisar han lyckats skaffa under sin tid i USA:

Mycket tyskare än såhär blir det knappast!

Med inövade fraser som "Ich habe meine Lederhosen auf die Reinigung vergessen" och "American Bier schmeckt wie Wasser" gick man rakt in i gänget!

Betalningssystemet var upplagt som så att man köpte biljetter av 2 pensionärer i tyrolerhattar, dessa små 1-dollarsbiljetter kunde man sedan byta in mot godtycklig mängd öl. Tydligen litade ledningen inte riktigt på att fyllbultarna som chefade över öltunnan med oändlig kapacitet kunde hantera cash. Nej det kändes mycket säkrare att bara ge dom små lappar att arbeta med. Verner hade många biljetter. När han höll dessa sammankopplade små lappar i axelhöjd nådde de marken (till hans stora belåtenhet)

Pensionärerna som skötte öl-biljett-försäljningen, chefen i tyrolerhatt kanske även kallades "der Mann hinter dem Vorhang". De ville inte bli fotograferade, men satt i en lite för dålig position för att aktivt göra något åt det hela...

Hela gänget, stilpoäng för Verners fruga som kör "pistolen" - pekandet med högran...

Slobodan har "vita bandet" vilket innebar att hon drack alkoholfritt. Tyskarna hade varit så iskalla att de satt det ganska konkurrenskraftiga priset 0 $ för alkoholfri öl. Den sålde ändå hästlängder sämre än den starkare varianten för 4$.. (bilden är för övrigt tagen av en person som betalar för sin dricka)

Efter några bringare öl tyckte vi det var läge att ge sig in på dansgolvet (mycket eftersom vi satt precis bredvid och ständigt hade "en fot inne") Ganska snabbt la vi märke till ett par som var lite varmare i kläderna än övrigt startfält. De svettades alltså något kopiöst. Vi log lite i mjugg åt detta fiasko och gick tillbaka till bordet. Jag hinner knappt hälla upp nästa glas beck's innan en (ganska svettig) hand griper tag i min och lyfter upp mig. Det är svettmannen. Jag vet inte riktigt vad han vill men gissar att nästa låt är hans favorit och att det är någon form av cirkeldans (typ små grodorna fast på tyska) varpå jag drar med mig min kära partner till dansgolvet.

Jag hade fel.

Svettmannen börjar dansa med slobodan och hans (minst lika svettiga, fast med bättre kamouflage i form av en svart t-shirt) fru börjar dansa med mig. Eins, Zwei, Drei upprepar hon likt ett mantra och jag stämmer in (bägge gjorde vad vi kunde för att hålla skenet uppe om att vi faktiskt hade på dansgolvet att göra). Jag tackar för dansen och letar upp Slobban (som var tvungen att gå och tvätta sig på toaletten).

Slobodan's "soon to be dance-partner" (tryck gärna på bilden och förstora upp den så ni verkligen ser hur långt gånget det är, gör man det kan man även urskilja det fanatiska arbetet på att dölja skrattet hos oss då vi nästan ryker ihop med "Herr und Frau Schweiß" )

Efter drive-through-donken. Björnen sover björnen sover und so weiter...

Vi fick föga otippat helt fel mat i drive-innen på McDonalds, en u-sväng och en köträngning senare var vi tillbaka och klagade. Jag avslutade återbesöket med att smyga fram till luckan och fråga om jag fick ta kort på de som jobbade där:

"I'm from Sweden, Can I take your picture?" slängde jag fram. Jag kunde lika gärna frågat om jag fick ta hennes (det var inte helt oväntat ett ärkefetto som jobbade i kassan) själ och allt hon har på banken på samma gång. "No you can't! Now get out!" löd svaret medan hon flämtande slängde igen luckan med imponerande snabbhet. Nåja, vi hade i alla fall fått rätt mat så slutet var väl gott ändå.

I helgen blir det av till Miami och framför allt South Beach. Återkommer med nya uppdateringar senare i veckan!

Auf Wiedersehen!

On the road again / Scream!

On the Road Again, som Willie Nelson skrev 1980 (viktigt att inte förväxla Willies låt med med den lite mindre kända låten med samma titel, skriven av Katie Melua till sitt "Piece by Piece" album 2005, detta album var på intet sätt en hyllning till Slayer's låt med samma titelnamn, som dock handlade om styckningsmord...då var vi ur spår igen... well played PH) i helgen blev det alltså en hel del bilkörning då vi körde upp till Orlando, vilket ligger cirka 3,5 timmars effektiv bilkörning ifrån Fort Myers.

Temat var skräck (därav Misfits referensen från Famous Monsters plattan 1999) eftersom kalendern påstår att det är halloween månad igen. I Orlando gillar de att bygga stora parker, Universals tillskott var inte avvikande från den normen. Stället var sanslöst stort, ska den pinsamma Lisebergsjämförelsen göras (vilket den bör eftersom det är väl i stort sett det Sverige har att komma med inom området) så kan man väl säga att Liseberg var som en lekpark i ett dåligt kvarter i en glesbefolkad förort i Norrland någonstans. Ni ser bilden.

55$ hade vi pungat upp, plus parkering, och "nu skulle vi ha valuta för pengarna" attityden drev oss med bestämda steg in mot området efter att ställt av bilen i ett av många parkeringsgarage.

På väg till parken

Naturligtvis tar vi den horisontella "rulltrappan" för att spara energi

Gänget vi åkte in med bestod av Jon (min kompis från ledarskapskursen), Hans flickvän från Panama, Hennes kusin (från Panama), Deras kompis och hans flickvän. Det var ett glatt gäng som kastade sig hals över huvud in i den värsta karusellen: The Hulk (slående lik kanonkulan fast längre och fler loopar) då vi nyss checkat ut från ett All-you-can-eat utfodringsställe förekom det naturligtvis bryderier huruvida maten skulle göra sitt jobb och åka ner i magen eller helt sonika göra extranummer, som tur var klarade vi oss.

Jon tog det här med Halloween på lite väl stort allvar (helt enligt US-standard där allt skall överdrivas till galenskap) och hade investerat tungt i så kallade Zombie-linser. (Då dessa var av euroshopper kvalitet fick han ganska snart ganska ont i ögonen, han löste detta genom att bita ihop; var det halloween så var det)

Inför spindelmannen simulatorn (som bjöd på äkta vatten och explosioner!) fick vi på oss ett par snygga glajjor.

Jag gillade dessa skarpt, tyvärr fick man inte behålla dom, hade mitt synfel varit lite lite grövre hade jag utan att tveka köpt ett par liknande läsglasögon. (Med lite dolda motiv att fånga Christer Sigurds skarpa glasögonlook, det ska han minsann ha cred för Christer!)

Tills vidare får jag nya mig med plastbrillor...

Dagen delades upp i två parker; The Island of adventures, vilket var karusellparken, frammåt mörkrets infall gick vi vidare till Halloween Horror Nights parken, som bjöd på spökhus och simulatorer.

Vår kära Panama-kompis ritade om kartan för hur man köper något med så högvinstmarginal som möjligt, jag tänker inte berätta vad den kostade. Men det var i alla fall en skorpion i den, de kan ingen ta ifrån honom...

Kvällens höjdpunkt var spökhuset med "The Saw" tema. Detta var riktigt creapy, Slobodan sprang sista biten.

Vid 22:00 snåret ställde vi oss i kön till "The Saw" huset. Vid 00:00 snåret gick vi ut. Hade jag på förhand blivit informerad av exakt vad som skulle ske under kvällen, tror jag fortfarande att det jag blivit mest rädd för vara att jag skulle stå 2 timmar i kö. Framåt andra timmen kom jag på mig själv med att vara uppriktigt och innerligt avundsjuk på killen i rullstol som satt och sov igenom kön. Lyckans ost och så vidare...

Utanför det största Hard Rock Café som byggts

Nästan framme efter nära 2 timmars köande, 2 av 3 håller ju modet uppe i alla fall

Inte nog med att de skulle skrämmas på alla spökhus, det sprang även omkring skådespelare på gatorna och kastade sig över folk, känns som ett ganska bra kneg de tre veckorna Halloween Horror Nights har öppet, smyga upp på folk och skrämma dom, inga konstigheter alls.

Vid 12 snåret stängde parken och jag köpte loss en grande latte och satte mig vid ratten. De tre små kycklingarna somnade i princip innan vi hunnit utanför parkeringshuset. Så det blev en 3 timmars bilfärd med "best of the 80's" på radion där Reo Speedwagon's "Take it on the run" från 1981 var det bästa som trillade ut från frekvensen 104,1. (det mest påfrestande som spelades var utan tvekan Bryan Adams "Everything I do (I do it for you", som dessutom är från -91! Kanske inget att köra av vägen för men ändå, är det best of 80's så är det! )

Aja nästa höjdpunkt är i alla fall att jag lyckats sneaka mig till en inbjudan till amerika-tyskarnas årliga "October Fest" vilket såklart kommer bli en sanslös tillställning!

The Mamas and the Papas

Have arrived! Jodå, då har skaparna till undertecknad hittat hit till Florida också. Oavsett vart man i världen flyger ligger dessa jet-set pensionärer en hack i häl! Deras flygning hade gått bra (kanske har lite med att göra med att de slapp kutryggs-stolarna i småspararklassen då de åkte 1a klass hela vägen, hehe där är man knappt avis i alla fall!) och lägenheten var till belåtenhet. På någon vänster lyckas de genomföra den sämsta hyrbilsaffären genom tiderna när de till en början accepterade 30 000 SEK för två månader! (för en enda hyrbil alltså, men då fick de välja vilken de ville...utom Hummern då alltså)

Detta löste sig efter ett tag och de fick en bil för så kallade rimliga priser. Jätteroligt träffas igen! Som grädden på moset tog de med sig ovärderliga artiklar så som Marabou mjölkchocklad och Zoegas kaffe (skånerost), detta uppskattades varmt och används flitigt!

Eftersom morgondagen (söndag) ska tillägnas Orlando har jag försökt kämpa på med läxorna idag förutom vid en kortare paus vid poolen. Poolen är trevlig när man väl asat sig ner. Den ligger nära vår lägenhet (cirka 1 minut slögång) och där finns allt som oftast ett gäng som (trots uppmaningar från diverse pool-regel-skyltar) dricker öl däri. Det är ett skönt ställe när omvärlds-tilten tar över, olika anledningar till detta kan vara:

• Obama får fredspriset (detta är ju helt barockt, som flickan sa)
• Henke Larsson ställer upp mot Danmark (bergis i hopp om att hitta en tokskada så försäkringen ska betala ut hans "pension" i förskott)
• Sverige dodge:ar VM?
• AC i lägenheten gått sönder

Eller allt ovan på samma gång, är definitivt något som får en att gå ner och helt enkelt vila bort sina bekymmer.

Vila bort sina bekymmer var inte på tapeten för dagens poolbesök, idag var det lite för mycket action för min smak. Först och främst sitter det en tjej i poolen med en ORM (Serpentes på det gamla goda latinska språket) ormen och tjejen sitter och myser ikapp. Som tur var befann det sig ingen med ormskräck i poolen vid tillfället, men man får ju credda henne för att på ett finurligt sätt bryta mot "NO PETS ALLOWED" regeln på poolområdet. Undrar vart gränsen går för poolmänniskornas till synes urskiljningslösa "allt e ok"-attityd. Kan man ta med sig ett gäng ålar kanske? Maneter? vilka djur är "inte ok"? Intressant fråga.

Jag hann dock inte hänga upp mig för mycket på tjejens "husdjur" eftersom det dimper ner två ärkevinnare i poolområdet. Killen har 3 stycken så kallade "spikes" (hår som står rakt upp, Diameter=3cm Höjd= 45cm) tjejen är bara lite småtjock (inget direkt skumt alltså) Tydligen har de varit och festat hela morgonen för det hade ju redan urartat ganska friskt när de väl bestämde sig för att bada en runda. Killen lägger sig raklång på marken och utbrister (skithögt såklart): Check out those fucking clouds maaaan! They're awesomeeeee! Tjejen bara skrattar (vansinnigt) instämmande. Till och med ölargänget som festar loss på andra sidan poolen stirrar på duon, förmodligen undrar dom om de inte borde ha börjat grunda tidigare (klockan var ju faktiskt 13:30 nu).

Vi insåg att vi inte riktigt platsade vid poolen med våra skolböcker som vi läste och gick därför upp igen.

Ikväll blir det grillkväll borta på campusområdet. Fransmännen och Tyskarna dukar upp till grill, vilket skall bli spännande. Accenterna som dessa människor lägger an är fantastiska, speciellt fransyskorna.. "We shall have le bar-be-qy tönight..."

*Uppdatering* 00:00 snåret...

För att använda sig av den berömda frasen: "Det var så rökigt" (svensk politiker som festat loss på en porrklubb nere i Tallinn och vill förklara detta på ett rationellt sätt, förutom porrtemat var klubben förmodligen även ganska rökig) Grillningen gick bra, det blev lite burgare med Sweet Baby Ray's grillsås (standardsmak)

Efteråt fick jag lära mig hur man äter marshmallows "the american way";3 stycken mellan 2 lager chocklad och 2 kex. Detta var oerhört mäktigt. Och gott.

Jag träffad 3 trevliga kineser och kunde briljera med att jag visste att det "snart var drakens år" (eftersom det är drakens år vart tolfte år var detta lite av att "shooting fish in a barrel" eller gammal god kallräkning som astrologer använder sig av.) och helt plötsligt var man en av dom.

Schools Out igen

Japp, min minst omtyckte lärare har tydligen lite svårt att hantera baciller minsann. Hon var sjuk idag (igen) till min ohejdbara glädje. Kort efter att jag vaknat imorse kastade jag mig upp för att kolla mailen..

Med lite tur håller influensan i sig tills på måndag med...hehehe

Efter att jag läst igenom budskapet i mailet återgick jag till sängen och märkte inte att Svenska spels pokerklient hade uppdaterat förrän framåt lunch.

SvS pokerklient har bytt färger och slängt in en ny nivå mellan 10-20 och 25-50; 15-30! Nivån verkar ganska skälig och fyller definitivt en relevant lucka i det annars ganska stora hoppet mellan 4k inköpet på 10/20 och 10k inköpet på 25/50.

Varje gång uppdateringsrutan dimper ner vid start av klienten hoppar hjärtat till, inert som man är vill man inte ha för många/för stora förändringar på sin arbetsplats. Det är inte många som uppskattar nära ett gäng målare kommer in på ens kontor och målar om eller gör andra "förbättringar" som ska "hjälpa en att bli effektivare". Dagens uppdateringar bjöd inte på så många bakslag utan var ganska trevliga då röken lagt sig.

Ett annat fantastiskt fenomen som är betydligt vanligare i USA än i Sverige (helt tvivelsutan beroende på den obligatoriska närvaron av föreläsningarna) är att studenterna sover under lektionstid (!). Inte lite, sådär myssover, nej riktig REM sömn snackar vi här. Detta drabbar främst dessa stackarna som faktiskt betalar för sin skolgång själva (och därmed måste jobba två jobb samtidigt) ofta jobbar dessa människor hela helgen, hela (8-5) vardagarna för att sedan springa inom skolan på kvällarna (5-9).

Jag har alltid tyckt att det är imponerande att de orkar, men sen slog det mig: de orkar ju inte! Varje gång de ska göra någon läxa blir det fiasko. Varje gång de ska svara på en fråga "in class" blir det ännu värre. Till och med de per definition busenkla tentorna är kämpiga för dessa människor.

Läraren i TQM (Total Quality Management) reagerade för första gången i går, vi var totalt 5 man på föreläsningen (plus läraren). 3 stycken (de 3 som satt på första raden, närmst professorn, som lök på laxen!) sov. 3 av 5 sover på lektionen och det är inte första gången! Fantastiskt. Extra kul är det när de lägger an "sova med bakåtlutat huvud och öppen mun" posen, ja har fortfarande inte vågat ta foto på detta (hur skulle det se ut om läraren vänder sig om just då? 3 sover, 1 tar kort på fiaskot medans endast 20% av klassen ens lyssnar...)

Detta kanske inte är något speciellt att jaga upp sig över men det känns lite dyrt att punga upp ett tusental dollars för en mycket obekväm stol att ta sina eftermiddags-lurer i. Då är ju exempelvis matinébio ett mer kostnadseffektivt tillvägagångssätt.

I helgen bär det av till Orlando för att spana in Halloween Horror Nights tillsammans med ett gäng kompisar (jänkare). Tydligen ska detta event vara av yttersta klass (enligt jänkarna) varpå förväntningarna har skruvats åt ganska rejält. Jag återkommer om hur bra det egentligen var...

Schools Out

Som Alice Cooper släppte med dunder och brak 1972 har präglat dagen. Måndagar och Onsdagar har jag nämligen kursen Operations Management, och förutom att jag läst kursen i Sverige är vår lärare här i USA helt bakom flötet vad gäller retorik och kommunikation (hon kan alltså knappt ens tala sammanhängande). Hennes karisma ligger alltså på samma nivå som en urdrucken kaffekopp. Så ligger landet.

Jag öppnade snabbt skolmailen medans jag väntade på att kaffet skulle tugga igenom (här har vi inga fancy nespresso maskiner här inte) och hittar ett mail från läraren som går ut med att hon ligger inne med influensan!(Svininfluensan?) Euforin når sitt klimax efter lite enkel "hur länge kommer skatan vara sjuk - överslagsräkning" då jag antar att hon troligen kommer vara borta på onsdag med! Happy Days!

Helgen har varit lugn, förkylningen höll mig i sitt grepp fram till lördagen ungefär, lite besvärligt att deras slemlösande-tabletter är strax under vindruvan i diameter och ser exakt ut som de röda pillerna från The Matrix. De är otroligt jobbiga att svälja, kanske bygger deras antislemlösande verkan på en mekanisk lösning, dvs de fullständigt rensar halsen oavsett vad som fastnat där. Som tur är smakar hostmedicinen som körsbärssaft (med 500 skedar socker i) vilket balanserar upp det hela en aning.

Helgen har i stort ägnats åt streamade serier. Dexter, Heroes, Californication, Fringe, House,Modern Family, Bullshit, Family Guy, Simpsons, American Dad, listan kan göras lång. Det blev ingen utgång alls, dock åt vi på The Outback igen. Servitrisen kom minsann ihåg vilken öl jag drack vid senaste besöket vilket stort imponerade med tanke på att det var cirka 3 veckor sedan. Visst är det härligt med ett system som tvingar människor i servicebranschen att arbeta helt efter dricks (och visst, de får ju "lön" men ryktena säger att skatten plockar sedlarna och lämnar mynten till arbetaren) och således blir utelämnade till välviljan hos sina medmänniskor? Servicen här i USA får du inte i Sverige om du så börjar dela ut tusenlappar till höger och vänster i dricks...

De sätter faktiskt upp skyltar med ovanstående tema, vi har alltid tagit det med en nypa salt men:

så hittar vi denna liraren på vår egen parkeringsplats. Han ska minsann ha lite cred för att ha kämpat sig över sammanlagt 4 filers "45-miles/hour" väg.

Hade i torsdags min första muntliga redovising etvis på att ta tillfället i akt och fick med oss ett foto på en av lärarna (!) i skolan. Ämnet var Ethics & Values och det gick väl helt ok ändå, trots förkylning. Vi passade givetvis på att fotografera händelsen:

Klädsel är ganska viktigt vid alla presentationer, själv hade jag ingen slips med mig men det gick nog hem ändå. Jag hade inga palmer på min skjorta iaf...