"It took a WHITE SCHOLAR 3 years to learn that jeus was a BLACK man!", "I knew that the moment i read the bible!", "You don't know the truth because you haven't read it!" - den fete svarta mannen går mot oss och fortsätter skrika... vi befinner oss på South Beach, Miami, Florida's egen lilla gräddhylla. Vi har nyss varit och druckit några överprisade coronas och tänkte nu lägga reträtten tillbaka till hotellet via och längs stranden. Stranden i sig är lite skitig, enormt bred och hur lång som helst. Efter ett par minuters gång hör vi på håll någon skrika, först tänker man: försäljare, sen slår tanken en att det troligen är en tvättäkta galning som kommer gående. Han tittar på oss och berättar (läs: skriker) om att jesus såklart är/var svart. Vi byter kant av stranden och ökar takten, han försöker hänga på någon meter men ger snart upp på grund av BMI konflikt med vandringstempot och övergår sedan, naturligtvis, till att fortsätta skrika ut sin "visdom".
Kanske har han lyssnat lite väl mycket på "One of Us" som Ms. Osborne (inte psykfallet) sjunger på "Relish" plattan från 1995?
Helgen har alltså spenderats i Miami. Den fina delen såklart. Jag spenderade flera timmar innan vi åkte dit med att undersöka vilka områden man INTE bör besöka (eftersom det var osäkert huruvida det skulle finnas GPS att tillgå, var det definitivt på sin plats att studera kartan), lyckligtvis funkade GPS:en jag lånat av Tomas (det tyske pokerproffset jag träffat tidigare) så vi kunde lugnt stänga av hjärnan och köra till South Beach utan bryderier.
Vi hade hyrt en KIA, ca 2300 SEK för 3 dygn, vilket kändes i överkant
Hotellet vi bodde på i South Beach hade definitivt sett sina glansdagar, lite slitet och gammalmodigt var det allt. Ett faktum som slätades över genom att kalla det för ett designhotell "á la Art Deco". Aja det låg i alla fall på South Beach och kostade inte överdrivet mycket (552 SEK/natt)
Frukosten bestod av kakor, (svagt, amerikanskt) kaffe och (svag, sötsliskig) juice. Ingen vidare med andra ord!
Första morgonen stegade vi ut från hotellet med "frukosten" i magen och letade efter ett vettigt fik, till slut köpte vi loss någon asiatisk, kycklingsallad med jordnöts/chilisås på ett provencaliskt café.
South Beach var såklart överdådigt som det gärna blir i sådana här sammanhang, vi lyckades dock dogde:a den restaurangen som blivit belönad med "AAA 5 diamond rewards" utan valde helt ovetande restaurangen bredvid.
På kvällen var det fullt ös, tyskar, fransmän och amerikanare trängdes på gatorna Collins Avenue och Ocean Drive.
Vår restaurang Ocean NO7 bjöd på god stämning och bra mat, deras "grej" var att om man köpte en dricka så fick man nästa gratis. Vad man borde eller bort insett var att drickan kostade 25$ och var på en liter. Efter att man kämpat ner första litern var man alltså per definition tvingad att dricka upp nästa liter också eftersom avtalet skett i god tro.
Som tur var fick man "rond #2" i en 1-litersplastmugg "to-go" vilket uppskattades
Början av stranden
En walkway i trä där de goda South Beach invånarna sprang fram och tillbaka samtidigt som de gjorde sitt bästa för att undvika de få uteliggare som lyckats ta sig ut till ön...
Kultstället "Miami Ink." besöktes givetvis, vi fick reda på att de hade flyttat 2 dörrar åt höger sedan TV-serien sändes, numera har de en lokal i ett hörn på Washington Avenue (vid 14th street).
Igår och idag var vi i Fort Lauderdale som ligger ovanför Miami, vi bodde lite finare (Hyatt Regency, 4 star) än i Miami. Större delen av Fort Lauderdale vistelsen bedrevs på ett stort shoppingmall (Sawgrass Mills Mall) där i princip alla klädmärken som finns har en egen butik. Var inne och sneglade på ett Burburry-paraply, men förnuftet tog en ur affären innan det var för sent (Payoff-tiden var inte riktigt vad man kallar för gynnsam).
Kör fel och hittar IKEA på vägen till Fort Lauderdale! Euforin nådde inga gränser då vi stegade in i shoppen; Marabou, Delikatobollar, pepparkakor och glögg hamnade i korgen illa kvickt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar