Som den "berömda" Oktoberfest-låten gick (artist okänd, årtal okänd) från förra oktoberfesten i Sverige. I år hade jag turen att få uppleva spektaklet i dess (nästan) naturliga habitat. Vår gode hustysk hade nämligen luskat fram att "The German-American Social Club" skulle trumma ihop en Oktoberfest i helgen, ett evenemang som vi inte tackade nej till!
Det var ett glatt gäng som surfade in på Dominos-kontot och gjorde affärer för uppemot 30$ (en stor pepperoni och en stor ham&cheese). Förutom svenskarna var det även Björn och hans nye rumskompis Andy (of Colombia, se videon lite längre ner).
Efter att blivit temporärmedlemmar i den tysk-amerikanska klubben för den blygsamma summan av 6$ stegade vi in i öltältet som var jämförbart med en fotbollsplan i storlek. Tyskar, bestyckade med tyrolerhattar och lederhosen fullständigt välde över oss, alla bar de på kannor med öl (becks såklart!) och dessa Schweinehaxe (grisben för oss oinvigda).
Björn presenterade oss för några kompisar han lyckats skaffa under sin tid i USA:
Mycket tyskare än såhär blir det knappast!
Med inövade fraser som "Ich habe meine Lederhosen auf die Reinigung vergessen" och "American Bier schmeckt wie Wasser" gick man rakt in i gänget!
Betalningssystemet var upplagt som så att man köpte biljetter av 2 pensionärer i tyrolerhattar, dessa små 1-dollarsbiljetter kunde man sedan byta in mot godtycklig mängd öl. Tydligen litade ledningen inte riktigt på att fyllbultarna som chefade över öltunnan med oändlig kapacitet kunde hantera cash. Nej det kändes mycket säkrare att bara ge dom små lappar att arbeta med. Verner hade många biljetter. När han höll dessa sammankopplade små lappar i axelhöjd nådde de marken (till hans stora belåtenhet)
Pensionärerna som skötte öl-biljett-försäljningen, chefen i tyrolerhatt kanske även kallades "der Mann hinter dem Vorhang". De ville inte bli fotograferade, men satt i en lite för dålig position för att aktivt göra något åt det hela...
Hela gänget, stilpoäng för Verners fruga som kör "pistolen" - pekandet med högran...
Slobodan har "vita bandet" vilket innebar att hon drack alkoholfritt. Tyskarna hade varit så iskalla att de satt det ganska konkurrenskraftiga priset 0 $ för alkoholfri öl. Den sålde ändå hästlängder sämre än den starkare varianten för 4$.. (bilden är för övrigt tagen av en person som betalar för sin dricka)
Efter några bringare öl tyckte vi det var läge att ge sig in på dansgolvet (mycket eftersom vi satt precis bredvid och ständigt hade "en fot inne") Ganska snabbt la vi märke till ett par som var lite varmare i kläderna än övrigt startfält. De svettades alltså något kopiöst. Vi log lite i mjugg åt detta fiasko och gick tillbaka till bordet. Jag hinner knappt hälla upp nästa glas beck's innan en (ganska svettig) hand griper tag i min och lyfter upp mig. Det är svettmannen. Jag vet inte riktigt vad han vill men gissar att nästa låt är hans favorit och att det är någon form av cirkeldans (typ små grodorna fast på tyska) varpå jag drar med mig min kära partner till dansgolvet.
Jag hade fel.
Svettmannen börjar dansa med slobodan och hans (minst lika svettiga, fast med bättre kamouflage i form av en svart t-shirt) fru börjar dansa med mig. Eins, Zwei, Drei upprepar hon likt ett mantra och jag stämmer in (bägge gjorde vad vi kunde för att hålla skenet uppe om att vi faktiskt hade på dansgolvet att göra). Jag tackar för dansen och letar upp Slobban (som var tvungen att gå och tvätta sig på toaletten).
Slobodan's "soon to be dance-partner" (tryck gärna på bilden och förstora upp den så ni verkligen ser hur långt gånget det är, gör man det kan man även urskilja det fanatiska arbetet på att dölja skrattet hos oss då vi nästan ryker ihop med "Herr und Frau Schweiß" )
Efter drive-through-donken. Björnen sover björnen sover und so weiter...
Vi fick föga otippat helt fel mat i drive-innen på McDonalds, en u-sväng och en köträngning senare var vi tillbaka och klagade. Jag avslutade återbesöket med att smyga fram till luckan och fråga om jag fick ta kort på de som jobbade där:
"I'm from Sweden, Can I take your picture?" slängde jag fram. Jag kunde lika gärna frågat om jag fick ta hennes (det var inte helt oväntat ett ärkefetto som jobbade i kassan) själ och allt hon har på banken på samma gång. "No you can't! Now get out!" löd svaret medan hon flämtande slängde igen luckan med imponerande snabbhet. Nåja, vi hade i alla fall fått rätt mat så slutet var väl gott ändå.
I helgen blir det av till Miami och framför allt South Beach. Återkommer med nya uppdateringar senare i veckan!
Auf Wiedersehen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar