L-o-l-a...

"lalalalaLooola.... just like sherry coooola..." Som The Kinks originallyrik lät till deras hit 1970 (innan de ändrade texten till "Coca Cola", snacka om sell out!). Låten i sig är hysteriskt rolig om man tar sig tid att lyssna igenom texten ordentligt. Låten framförs av en medelålders man 3 meter ifrån mig på den enda stranden vi kunde hitta på Key Largo (där vi var i helgen), vilket gör det hela en smula udda.

Jag fick tyvärr inge foto men karln ser på pricken ut som ingen mindre än Josh Brolin (American Gangster, No Country For Old Men, W, Grindhouse/Deathproof, etc) dock med de små avvikelserna att han:

a) Är huvudet kortare

b) Dricker något ospecificerat i en termos-kopp på stranden

c) Sjunger LOLA för full hals

d) Är på stranden utan sällskap.

När jag själv samlat mig och insett föregående punkter (lagom till han kom in på andra versen:)

"Well Im not the worlds most physical guy

But when she squeezed me tight she nearly broke my spine Oh my lola lo-lo-lo-lo lola"

..inser jag att det är en tvättäkta vinnare man har att göra med. Han höjde stämningen ganska rejält på stranden, i alla fall för mig som visste att låten handlar om en ung man som åker in till stan och köper den berömda "grisen i säcken", som uttrycket går på Bang - La - Road (i Thailand där de så kallade "she-male:sen" härjar utan utan pardon) på en strand som var ganska (läs: sanslöst) trist för att ligga på "The Keys".

Helgens utflykt gick alltså till Floridas lilla guldkorn: The Keys, närmare bestämt Key Largo vilken är den första ön på det lilla bältet som slutar i den berömda Key West där självaste Hemingway drack Whiskey och skrev 2-meningsnoveller på löpande band.

Vi bodde på The Bayside Inn, som kostade 600 SEK natten, då ingick en (oväntat nog) 42'' TV, vilket var lite av det coolaste med rummet.

På rummet. 42'' Tv'n där "Remember The Titans" beskådades framåt kvällningen.

Precis bredvid hotellet låg en restaurang med bord 1m från havet.

Taget från middagsbordet då vi väntade på maten (tjejerna fördrev tiden genom att ta fram varsin kamera och dunka in cirka 20gig bildmaterial och förbruka 2kW enbart i kamerablixtrar, övriga gäster undrade nog om det inte var ett papparazi sällskap som var på besök...)

Hela kvällen kostade 60$ för mig, men då är 3 öl, efterrätt och liveband inräknat. Vi kunde även skratta lite på andras (tyskars) bekostnad då våra bordsgrannar helt klart hade dragit det kortaste strået vid tilldelning av servitör.

Antagligen hade hon helt nyligen lagt på sig cirka 90 kilo, och var inte riktigt van vid att hantera förflyttning av sin nya kropp ännu. Gång på gång sprang hon in i en plaststol bredvid mig, även om hon välte den i princip varje gång levde ambitionen om att slinka förbi den trånga (1,1 meter) passagen mellan 2 bord kvar. När hon öppnade en flaska rödtjut rakt i fejjan på tyskarna bak oss brast vi till slut ut i skratt. Tyskarna skrattade inte. Bittra människor.

Snook's. Väl värt ett besök för den som stannar till i Key Largo.