Two Tickets To Paradise

…Som Eddie Money proklamerade i låten med samma namn, i syfte att vinna över sin flickvän till sin sida för gott 1978. Låten i sig är fortfarande bra och många Grand Theft Auto: San Andreas entusiaster känner säkert igen denna gamla goding från radiokanalen ”K-DST”!

Vi har alltså åkt till Bahamas i helgen, via kryssningsfartyget ”Majesty of The Seas” (Royal Carribean). Fartyget var riktigt fint (kan väl inte kalla mig kryssningskännare då den enda kryssningen jag upplevt i vuxen ålder var till Tallin 2008) och kategoriseras lugnt in på toppen av mina kryssningsuppevelser.

Solen går ner bak Miami's skrapor

Day 1

Resan började i fredags då vi körde från Fort Myers till Miami, gps eller inte är det alltid spännande att köra på Miamis 6-filiga motorvägar där man kan köra av på både till höger och vänster. Obehaget man känner när man ligger i filen längst till höger på en fullsmockad väg och hör gnällkärringens (gps-rösten) bittra stämma: ”Exit to the left in 200 meters”. Pappa som körde klarade det dock galant!

Väl framme vid hamnen stötte vi på första ”jag-vill-ha-dricks” patrull. Tydligen litar inte riktigt båtpersonalen på att man klarar bära ombord sin egen väska utan har anställt ett gäng låginkomsttagare som sköter den sysslan åt dig. Vi gav väsk-vaffe 1 dollar i dricks och han tittade knappt åt oss. Undrar vad som hade hänt om man inte gett något alls? Troligen hade han kastat väskan rakt ner i vattnet.

När vi så småningom hittat ner till vår hytt dock nästa ”kompis” upp. Städare och dylika termer är alldeles för tattigt att kalla sig på Royal Carribean, nej nej ”Stateroom Attendant” ska det vara! Staterooom attendant ska ha 3,5$ i dricks per dag per skalle. Med andra ord kostar det 50 kronor om dagen att vara ”kompis” med denne lirare. Eftersom vi bedömde våra medtagna värdesaker lite föör frestande för denne smilande jamaican har vi valt att köra ”Do not disturb” under resan, vilket han konfronterade oss med gråten i halsen om idag. Han var troligen (med rätta) orolig för sin dricks.

Men den största dricksskandalen på båten är tveklöst restaurangen, för att gå därifrån mätta och belåtna krävs: 1. Main Waiter 2. Assistant Waiter 3. Wine Consigliere 4. Bar Waiter 5. Head Waiter. Den sistnämnde ska ha 0,75$ per dag per skalle. Det enda han har gjort i skrivande stund (söndag kl 15:26) är att a) Ha lite finare kläder på sig än 1,2,3 och 4. b) Frågat om maten varit bra c) berättat för oss att det är till Bahamas båten går! Kalla mig snål och sur svensk, men det där är ett relativt enkelt jobb som kanske (återigen, kalla mig snål osv etc) inte behövs.

Greppade rodret i tidigt skede...

Första kvällen gick vi och tittade på den ”stora showen”, samma visa som på alla liknande hotell/kryssningar, underhållningsteamet presenterar sig och försöker få igång publiken (återigen upplyser de oss om att: vi är på väg till Bahamas!) Showen slutar med en stand-up av Al Romas som faktiskt kört några shower på TV osv.

Även om standup:en var sjukt rolig kunde han inte toppa mamma som, efter öppningsnumret (en svart kille som dansar utmanande och sjunger, hyfsat kasst, ”Hey Baby”) utbrister glatt ”Directly from the djungle!”. Jag vet inte om hon tänkte sig att hon sa det på svenska och att ingen i närheten skulle förstå det hela, eller vad som hände. Sjukt roligt var det i alla fall, de som satt framför turades om att titta lite diskret bakåt.

Övre däck

Day 2

På lördagen var det formell middag vilket innebar kavaj, jag hade ingen slips men det gick bra ändå visade det sig, det är ju trots allt amerikaner man åker med.

När vi stannade till på Coco Cay (en ö som är uppköpt av Royal Carribean så att de kan köra sina gäster till ett ostört område) lät djurlivet inte vänta på sig, vi såg både ödlor, hajar och stingrockor. Hajen var relativt stor för att simma omkring bara någon meter från stranden, att se fenan sticka upp ur vattnet var minst sagt mäktigt.

Framåt middagstid började solfrossan göra sig påmind (råkade nog somna i solstolen på Coco Cay) och när jag skulle gå ner och vila slutade det med att jag deckade totalt, efter 12 timmars sömn var det helt plötsligt:

Day 3

På söndagen var det Nassau, Bahamas huvudstad som stod på menyn. Eftersom undertecknad hade feber gick jag raka vägen till Starbucks och drack kaffe medans de andra gick omkring och köpte på sig diverse ”bra att ha grejer”. En venti och en grande latte senare var febern bortschasad! Vilket passade bra rent schemamässigt för det var nämligen dags att gå tillbaka på båten.

Söndagkvällen nalkades och hälsan var på uppgående iaf. Efter en tre-rätters italiensk middag där personalen svansade omkring extra mycket skickade jag in resten av gänget på kvällsföreställningen och satte mig vid pokerbordet...

(ni som står helt likgiltiga till om rivern blankade av eller om fisken donksynade A högt på turn kan nog spola ner lite)

Gamet var Texas Holdem 2$-5$ No Limit och det satt ett gäng fiskar och väntade. Herregud vilka turister! Det var de tuffa turkarna (unga playaz som verkligen såg "coola" ut), de feta amerikanerna (totalt clueless) och de helt hjälplösa offren.. de där som knappt vet vad man ska göra med korten! En av dessa blivna individer satt och stirrade hål i bordet, helt tom blick som flackade omkring medans han synade och synade och synade. Vilket skådespel!

Det hela var lite som att se ett gäng blinda titta på en pantomimisk föreställning, ingen aning om var de är eller varför de gick dit...

En av spelarna verkade dock hyfsat kompetent, han viskade ganska tidigt till mig att den ena turken är en fisk (jag hade nyss värdebetat 2 gator med bottenpar och han synade glatt ner med äss högt, följt av ett obligatoriskt känslofullt utspel) "He's a Fish!, he's a fish" viskade han.

Kvällens hand var ändå följande:

Jag satt i SB med A7ruter och synade de ytterliggare 3 dollarna det kostade att se floppen (BB var en fet amerikan som var tappad/självlärd) 2 hade redan limpat dessutom.

Floppen kom 7hJrTr vilket gav mig färgdraget och par. Jag valde att slänga ut 20$ ihop om att tuffeturken skulle få för sig ngt dumt (typ att höja). Amerikanen (de feta) synar och resten slänger. Turn är 4r vilket ger mig färgen. Efter en stunds betänketid valde jag att bara spela ut hårt, jag satsat 75$ och hoppas han går bort sig. Det gör han. Syn säger han utan mkt till tvekan. Rivern blankar av och jag ställer in (eftersom folket oftast gillar att se handen till slutet om de väl sett rivern) Han tänker en liten stund sen säger han att "you might have me beat, but I have to call" och synar med pocketnior för hålstegen på flopp. Han sa sig ha ett öppet straightflushdrag (vilket var tokfel), jag bara log och höll med.

Pokerspelet var tveklöst ett av det enklaste jag suttit i, troligen håller det samma nivå som 0,5-1 SEK på Svenska Spel, men verkligen inte 15-30kronorsnivån som det i praktiken var.

Jag avslutade med en runda på deck och ytterliggare en standup show av Al Romas (sjukt roligt). Somnade gott i vetskapen om att jag gått plus (trots en hutlös rake på 10% upp till 15$!!!) på Bahamaskryssningen.

Nu kan du också få till "sjöfarar-looken":

Skor: Tiger, 1600SEK, Halmstad, Jeans: Hollister, 32$, Napels, Kavaj: Tiger, 4700SEK, Halmstad, Skjorta: Skräddarsydd, (500Baht), Thailand (barnarbete?), Hårvax: American Crew - Molding Clay, 15$, Fort Myers, Öl: Den billigaste (Foster, 6,75$ för 70cl), Bulan/såret i pannan: Metalldörr på elfte deck, gratis.

- Nästa gång återkommer jag till mina goda vänners besök igen!