Breakfast at Denny's

...och inte Tiffany's som Deep Blue Something's klassiker från "Home" albumet (den enda vi minns?) gick.

Tiden har gått snabbt i den konservativa delstaten Florida, nu är det lite drygt en vecka kvar tills diverse svenskar kommer och hälsar på! Innan dess har jag satt som mål att skriva klart alla uppsatser skolan kräver, en ganska brant planering, dock en planering som tillåter en att äta frukost på Denny's, åka vattenskidor och köra omkring kvällstid för att leta efter fester som kanske inte existerar! En sak i taget.

Denny's

Denny's är ett ställe som serverar frukost hela dagen,

etablissemanget erbjuder flexibilitet uppåt väggarna! Du kan alltså egenhändigt komponera ihop din egen frukost,

vill du ha ägg, bacon och pannkakor går detta utmärkt.

Vill du istället ha Hash Browns är det inga konstigheter

där heller!

När vi satt och smaskade på den ena kolesterolbomben efter den andra råkade vi överhöra konversationen bakom oss, det var följande fras som fick (i alla fall mig) oss att öppna öronen:

"Yeah nowadays you can't do anything without internet or a cellular telephone"

(Vem säger cellular telephone nuförtiden??)

"Really? How is that?"

(vem kan komma på tanken att överhuvudtaget ifrågasätta ovanstående påstående?!)

"Yeah you can call your friends from anywhere.."

Konversationen fortgår vidare till hissnande höjder av okunskap, det visar sig att det är två dinosaurier som diskuterar IT, varav den ena försöker utge sig för att vara någon form av proffs som ska sälja in IT lösningar till den äldre av dinosaurierna. Han fortsätter med sina briljanta utlägg:

"I can offer you the newest, most reliable operation system on the market; Windows XP Home Edition! This is a great software..." (Huh? Snackar han om uppföljaren till Windows ME, det svarta fåret i Microsofts historia?)

Han fortsätter och kasta "avancerade termer" kring sig med samma precision som en stupfull dart-amatör på efterfest i Sälen och name-droppar lite tunga ord som "Motherboard" och "CD-ROM". Jag är på gränsen att skratta rakt ut när klåparen välter sitt Coca-Cola glas rakt ut över sin (alldeles för gamla) laptop som han hade med sig för sin demonstration. Pinsamt in absurdum.

Det hela kändes lite som om någon kört tillbaka 15 år i tiden och hämtat tillbaka dessa äss. Vilken klåpare bokar in ett säljmöte på Denny's, en frukost sylta!!? Det finns ju minst 3 stora datorvaruhus inom 3 km omnejd! Jag blev aldrig klok på dessa (på gränsen till antika) herrar eller deras dunkla syfte varför jag lämnar detta här och nu.

Lördagen tillägnades vattenskidor, som faktiskt var gratis för studenter! Det var någon form av studentförmån man har på FGCU. I Halmstad fanns det blott en studentkår driven av diverse vilsna individer, vars frustration (över att aldrig nå steg #3 på Maslows behovstrappa) allt som oftast belastar deras kreativitet att skapa något av värde för HH's studenter. det går inte att förneka att det råder lite bättre organisation, iaf inom studentaktiviteterna, på denna sidan Atlanten.

Det blev ett flertal minuter trots ganska påfrestande svallvågor

Vattenskidorna i sig gick lysande för Slobodan som körde på nonstop trots att båten var dimensionerad för wakeboard och inte vattenskidor (dvs. den skapar enorma svallvågor) Själv blev det 2 rejäla kallsupar innan man kunde hitta balansen ordentligt. Det blev ordentligt tungt (i vanlig ordning) att hålla sig uppe.

Framåt lördagskvällen började det suga i fest-tarmen för mitt sällskap som på något sätt lyckats score:a en inbjudan till ett så kallat House-Party i Timberwalk-området på vår gata (Three Oaks Pkwy). Informationen angående själva festen var väl relativt knapphändig men med löfte om att det skulle komma cirka 200 personer till det stackars huset kändes det som om vi var på det torra vad det gällde geografin. Vi skulle alltså hitta dit på känn, hur svårt kan det vara?

Ganska svårt visade det sig. Vi möttes av en glad (läs: salongsberusad) vakt i grinden (gated-community, det där Timberwalk) som ställde de obligatoriska frågorna:

1. Vad ska ni göra här?

- Yes, en enkel tänkte jag och svarade snabbt att det rörde sig om fest som vi vad bjudna till.

2. Vilken adress ska ni till?

- tystnad, jag vänder mig om och förhör mig med gruppen, som är lika tyst. Jag skrattar lite nervöst och säger att det vet jag inte.

3. Vad har personen för telefonummer?

- tystnad, jag vänder mig om och förhör mig med gruppen, som är lika tyst. Jag skrattar lite nervöst och säger att det vet jag inte. (igen)

4. Är ni säkra på att det är här ni ska vara?

- tystnad, jag vänder mig om och förhör mig med gruppen, som är lika tyst. Jag skrattar lite nervöst och säger att det vet jag inte. (igen)

Han skrattar glatt (kanske för att han är lite salongs?) och säger att han inte kan släppa in oss. Jag håller med, vi har ju med facit i hand inget att komma med. Alls. Han slutar skratta och blir allvarlig: "Ok åk in då!" Jaha, så var det med den "säkerheten".

Med orden "But it is a big ass place" i ryggen (från vakten) kör vi in i den lilla stad-i-staden. Efter första varvet hade vi kammat hem noll, konstigt nog hittade vi inte något hus med 200 personer i (husen var inte mycket mer än 100 - 150 kvm).

Den växande desperationen manifesterar sig i att vår övertrevlige/supersociala tysk skickas ut för att fråga lite random folk "Where is zse party?" Hela grejjen blir ganska komisk när vi inser att vi eventuellt inte kommer hitta den där festen trots allt.

Björn "Döden" Baumann frågar vägen till festen...

Beslutet att köra hem välkomnades av undertecknad eftersom det innebar att jag slapp köra fler gånger under kvällen. Vi kör dock inom ett annat, snarlikt område: Timberlake (istället för Timberwalk) det kan ju vara så att ett misstag skett någonstans (förfarandet kan jämföras med att springa ner i källaren och packa upp julpyntkartongen i ett futilt försök att hitta bilnycklarna) Skrällen uteblir då detta område är knäpptyst och vi kör direkt hem till sista halvan av The Bourne Supremacy.