Mama, I'm Coming Home...

…Som John Osbourne skrev tillsammans med självaste Ian Kilmister -91! (Vågar knappt tänka mig hur deras så kallade festkvällar såg ut med tanke på deras mytomspunna konsumtion av alkohol etc.) Idag är det alltså dags att åka hem, just nu sitter jag i terminalen och stirrar ner ett tomt ölglas. Flyget är försenat. Miami's flygplats terminal F har inget Starbucks, det finns en herrtoalett och den är enbart utrustad med en enda pissoar vilket konkret innebär att (på grund av den höga beläggningen) minst 3 man står och stirrar på den stackaren som har "turen" att urinera i ett litet rum fullt med kissnödiga män i övre medelåldern. Killen framför mig fick scenskräck kunde inte "leverera" utan körde en luftpiss och stack ifrån toaletten illa kvickt. Av liknande skäl fick killen bak mig nog av toaletten och struntade i att tvätta händerna. Nåja first things first som det heter:

Imorse packade jag ihop det sista och hängde därefter på Björn till närmsta shoppingmall. Ryktet om Svea Rikes väder har ju nyligen nått Florida. Det snackas om -15 grader och snökaos. Jag greps av panik och impulshandlade en mössa på Timberland, nu handlade det om att överleva väl på plats i Köpenhamn! Planen var att ta flanellskjortan (googles "ordhjälp" ville ändra flanellskjortan till förtalskampanj eller kabelskosortiment!) som underställ och hoodie/väst som "jacka". Tårna kommer jag nog få tina upp hemma för det varmaste jag har är ett par converse...

Här är jag framför den enorma bilen vi hyrde för att frakta alla väskor. Lite senare kommer jag sova dåligt på flyget efter att ha slötittat lite på "The Hangover" och svept maten (vilken jag tror kommer bestå av någon kötthistoria med potatismos). Efter landning kommer det bli en sanslös tidsnöd efter att man köat i fel säkerhetskö (säkert rätt kö, men någon indolent människa kommer att sinka samtliga med fraser som: "va måste jag ta av mig skorna? de vill jag inte", samtidigt som det utropas: "final calls!").

Flyget hem till Köpenhamn kommer landa i tid, däremot kommer vi få vänta aslänge på väskorna eftersom danskarna ofta (läs: alltid) tacklar värmen med hjälp flaskan (de håller förmodligen samma alkoholnivå som Motörheads Lemmy på en average konsert)

På tåget kommer jag med all säkerhet att träffa Viktor Karlsson som är snäll nog att låna ut sin mobil (vilket kommer att betraktas som vitalt eftersom min egen tagit julledigt). Samtidigt som jag stiger av i Ängelholm kommer garanterat ett julfyllo lägga sig i mellan tågdörrarna för att han trodde att tåget skulle till Örebro istället för (det aktuella) Göteborg. Vad det nu löser att lägga sig mellan två dörrar på ett tåg som ganska snart skall köra iväg låter jag vara osagt. Oväntat var det i alla fall!

Och där lämnar jag er, med en alkad äldre man som bara ville åka till Örebro, men som inte riktigt kom dit. En teori är att han drack för att hantera SJ's makalöst dåliga time-management, en annan att han trodde sig hittat en liggplats (vilket det inte riktigt var) eller ville han kanske dramatisera just hur vilsna vi människor är? Alla vill vi åka till ett "Örebro", men många är kanske i själva verket på väg till "Göteborg"? Jag hann tänka mycket medan jag hjälpte fyllot in i tåget igen. Han var tung och stank sprit, men innerst inne fanns där nog en stor kärlek till julen (och en promillehalt i klass med väskdanskarna)

The End!