Sista heldagen i Vegas spenderades även den till stor del i de oändliga köpcentrerna. Vi lyckades dock ta en taxi (vi tog ganska mycket taxi, det var inte det att vi inte kunde gå, det var bara så bekvämt och det fanns ju så många! Taxibilarna stod ständigt i långa köer till hotellen och casinona, och tiden var ju begränsad i paradiset) till The Stratosphere, ett hotell/casino som (helt enligt de förväntningar som skapas av namnet) var otroligt högt (högsta fristående observationstornet i USA enligt Wiki)
Högst upp på det 350 meter höga tornet, leendet är ytterst påklistrat. Jag var med andra ord rätt orolig här..
Som lök på laxen hade de karusseller på våningarna 109 och 110, klassiker som uppskjutet (fast lite mer upplyftande än i fiskehålan GBG då det är en aning mer respektingivande ”starthöjd” hos the Stratosphere) fanns representerade, även en makaber form av slänggungorna där man hängde utanför väggen och roterade snabbt runt runt runt medans man tvingades titta ner.
"Insanity" - ingen falsk marknadsföring iaf, man blev en smula galen efteråt...
Kvällens restaurang var ingen mindre än CraftSteak avec Tom Colicchio som även han medverkar i programmet Top Chef (programledare/domare i samtliga avsnitt)
Tom himself, jag misstänker att han har en grov fablesse för rejäla portioner..
På CraftSteak kunde man beställa den sällsynta Wagyūkon (som enligt myten ska leva på extra fin maltöldiet och lyssna på Mozart hela dagarna, bara för att den inte ska känna av för mycket stress! Stress påverkar kon negativt har det visat sig, stresshormonet den utsöndrar genererar tydligen liiiiiite mindre mört kött!) av grad A5! Needless to say så kostade en 200grams bit ko cirka 2500SEK (inget man gör blandfärs av och köttfärslimpa på med andra ord) och föll således i kategorin "icke beställd mat".
Wagyūkon, som inte har korsats med andra ko-raser sedan 1200-talet fick leva en dag till, då vi beställde något billigare...
Istället blev det en Prosciutto följt av en Surf&Turf på oxfilé och pilgrimsmusslor, vilka båda var av gigantiska proportioner. Mycket lämnades kvar och kyparen tittade tveksamt på oss (ät upp era otacksamma, osnytna ungar sa blicken medans han log varmt och tog våra tallrikar) medan han dukade av. Sammantaget var nog CraftSteak restaurang som gav minst gott inrtyck av de tre vi besökte, samtidigt var det såklart en ypperlig upplevelse att vara där, så man är på intet sätt missnöjd! Efter maten åkte vi tillbaka till Bellagio, jag hade ett pokerspel att spela och Slobodan skulle partaja med några tyskar vi känner som var där också.
Limousiner rådde det sanslös inflation på, Hummers, Lincolns eller Mercedes var de vanligaste märkena. Vi åkte dock uteslutande taxi, "a nickel saved is a nickel earned" som den småländska jargongen lyder...
Bellagios pokerrum fullständigt kokade över av aktivitet, det hade precis avslutats en satelite till WPT som skulle spelas på fredagen den 19e (vilket jag missade precis, grr). Efter att luskat ut var man skulle ställa sig i kö för att få vara med på väntelistan för ett bord såg jag en gammal man i hatt blåsa fram på permobil. Det tog cirka en sekund innan jag kunde konstatera att det var självaste Doyle Brunson!
Jag nöp mig i armen, men drömde verkligen inte, där körde han! Den lilla gamle mannen brände på som en dopad ryss med sin permobil, innan jag hann skänka en tanke på kamera osv hade han försvunnit längs gången i casinot.
Jag fick tillslut tag på ett 1-2$ NoLimit bord av (till en början) blandad kaliber, spelet var helt klart aggressivare än på Treasure Island men visst, alla hade den där fisk-lösa stilen. Efter en stund gick 4 av de tightaste och det kommer in ett nytt gäng, bredvid mig hamnar en italiensk man i medelåldern ackompanjerad av en yngre blond som såg ut som en porrstjärna. Bägge hade solglasögon på sig. Vi snackar alltså 1/2$, inköp: 200 bucks och ässen har GLASÖGON PÅ SIG! pinsamt värre med andra ord, precis som om motståndet har en enda aning om tells osv.. Givetvis var bägge fullständigt värdelösa. Syn-Syn-Syn var spelet de körde, mister proffs synade i en hand ner alla gator med ett hålstegdrag tills han hade mindre än halva sin stack kvar, otippat nog fick han folda river (han visade dessutom sitt "monster" och mumlade uppretat att han hade otur)...
Italienaren börjar snacka om att han är bästa kompis med bland andra Martin De Knijf, Patrik Antonius och Darios Minieri, jag tog det hela med en nypa salt (även om han var hyfsat uppdaterad i allmänhet, hade koll på hur mycket Isildur1 hade torskat i dagarna osv). Efter en stund tog han fram sin mobil och tänkte visa en bild, blondinen sa "o no, it's so embarassing" (men de menade hon ju inte, påvisar min efterhandskonstruktion)
Bilden som italienaren visade var följande (det var blondinen han kom till bordet med):
Han nickade lite nöjd och hävdade att hon var en känd/framgångsrik turneringsspelare. Han började mer och mer påminna mig om Berlusconi's halvbror i det här läget, men att hon skulle vara en framgångsrik turneringsspelare fattade jag direkt att det var en rålögn, hon och Linda Rosing kanske spelar i samma lag då...
Sessionen slutade på godkända gröna siffror, även här var det sällsynt med 3bet preflopp, skulle jag jämföra kvaliteten med Svenska Spels onlineklient skulle jag nog sätta bordet på 1-2kronors nivån. Så visst fanns där värde, inget snack om saken. Jag skaffade också ett "players card", lite som ett stämpelkort fast man använder det till att stämpla in på bordet, efter hand som man spelar får man gratis rum, middagar och andra förmåner (enligt tysken jag träffade i september krävs det cirka 6 timmar om dagen för ett gratis rum).
Gratis drinkar behövde man inte jobba särskilt hårt för, de kom in hela tiden. Det är ganska fantastiskt att om man själv gick och beställde ngt i baren så kostade en drink mellan 10-20 dollar. Satte man sig och spelade (tom på 1cent-slottsmaskinerna) så fick man samma drink helt gratis (plus dricks till servitören på 1 dollar), vilken stad, vilken stad!
Innan jag lämnade mitt bord (som låg precis utanför Bobby´s Room!) hann jag se Sean Sheikhan (som tydligen spelar 5-10$ nu, med andra ord: gulat!), Eli Elezra (har följt durrs exempel och rakat sig) och Mike "The Mouth" Matusow
Efter avslutad livegrind satte jag mig med Slobodan och tog en gratisdrink till våra enarmade banditer (där jag torskade 4 dollar) innan det var dags för sängen.
EDIT: Slobodan beställde visst Wagyū till förrätt, det var en variant av rått kött och kryddor i en salig blandning, köttet skall alltså ha varit den nämnda varianten av Kobe köttet, eftersom det var en förrätt var inte priset oöverkomligt (men klart högre än average förrätten) -PH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar